från kylan in i värmen

-
bläddrade igenom lite gammalt och stötte på en text som jag döpt till "Höstdikt". Skriven för ca ett år sen alltså, så säkert publicerad redan då men tänkte jag kunde passa på att göra det igen, nu när det är höst och allt : )

för denna höst känns det som att det finns väldigt lite tid över till att vara poetiskt (ja, om det inte är svt som begär det så ;) ) men uppsatsskrivande och tentaplugg prioriteras lite före. och dessutom skriver man bäst när man är ledsen och jag har inte varit så värst ledsen denna höst....

så en gammal sak, varsegod:


Skogskyrkogården, 14 oktober 2011.

-

höstvinden blåser kallt
vindar
som sveper bort alla löv

Låt det blåsa
Herre, blås bort allt det gamla
så jag kan stå där
naken och skygg
men med chans till nytt liv
En ny vår

Låt det blåsa
Ett sista försök till försoning
blås bort bitterhet och ilska
och låt mig starta på nytt.
Som de röda gula löven
virvlar ner
låt mina tårar blåsa bort

ett höstregn
sköljer bort det gamla
sköljer gatan ren
nya vägar, ny stad, ny möjlighet

som en lövhög
det gamla och smutsiga
får multna bort
under vinterns kalla täcke
så kan kanske sorgerna sakta glömmas
lämnas under ett lager av kall kall snö
och när solen kommer
är det borta
borta
för alltid

/ia, oktober-10.

och faktiskt. nånting har nog hänt. det är en ny höst. mycket gammalt är borta. och det nya är bra.

kärlek!

/ia.