en grå deppig morgon och ett oroshjärta. då blir min bön:
Gud, i dina händer vilar jag i tro. Vilar i din värme och din ro. Varje brustet hjärta, varje skadad själ famnar du i nåd och gör den hel.
Gud i dina händer, får jag gråta ut. Gråten delar du tills den tar slut. Gud, du känner ondskan i din egen kropp. Att du delar smärtan ger mig hopp.
Gud, i dina händer lägger jag mig ner. När jag går till vila är du med. Dina händer bär mig genom rum och tid. Jag förblir i ljuset i din frid.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud. I din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig, min Gud. I din kärlek kan min kärlek gro.
psalm 769.
kärlek!
/ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar