torsdag 17 november 2011

And why do you sing Hallelujah If it means nothing to you?

-
Jag gick förbi en tiggare idag. Eller en gatumusikant kanske det var. Eller nått däremellan, en kvinna med en tamburin och en pappkartong för pengainsamling framför sig.

Jag gick på stan. Köpte födelsedagspresent åt min pappa. Köpte, trots att jag anser mig ha lite dåligt med pengar på kontot som den student jag är, en grej åt mig själv för ca hundralappen. Utan så mycket övervägande. Välbehövligt, men absolut inte helt nödvändigt.


Så cirka en timme senare går jag förbi kvinnan med tamburinen igen. Som sitter ute på torget och spelar, barhänt och barhuvad, trots att det är minusgrader och frost. Går fram och ger henne en sedel (definitivt mindre än de jag köpte kläder åt mig själv för…)Och det som smärtar så, så mycket i hjärtat, är att se att det endast ligger några enstaka små enkronor i hennes kartong. Hur många människor har gått förbi henne denna timme utan att ge henne några pengar? Och hur mycket pengar har inte dessa människor shoppat för under denna timme? Det gör ont i hjärtat, för jag vet att anledningen till att människorna inte ger några pengar inte är för att de själva har det dåligt ställt. Det är för att vi är hårdhjärtade. Det är för att vi är individualister. Det är för att vi tycker att var och en ska sköta sitt. Det är för att vi inte tycker om att se svaga, utstötta människor på våra torg. Vi vill låtsas att allt är bra. Inte veta om att alla inte har det lika bra som oss. Inte låtsas om att vi själva kanske skulle behöva offra något för andras skull. Jag är en av dem som helst inte vill. Jag är en av oss.

Och då kanske du säger:
Men en tiggare kanske inte alls egentligen är fattig. Den där kvinnan kanske köper sprit för pengarna. Det är socialen, samhällets uppdrag att ta hand om dem, inte mitt personliga ansvar.
Visst, fine. MEN, inte för att jag ska betala hela hennes hyra, utan för att visa RESPEKT går jag fram och ger henne en peng. För att hon ska känna att någon faktiskt SER henne. Att inte alla bara struntar att hon måste sitta ute i kylan och tigga pengar.

Och Jesus sa: Ge åt den som ber dig. Han sa inte: Ge åt den som ber dig som du är helt säker på att den inte kommer att köpa sprit för pengarna, eller: ge åt den som ber dig men bara om den inte redan fått hjälp från socialen. (Tack, tack fina Lina J, det var du som fick mig att få upp ögonen för det här. Och det räknar jag faktiskt som en av mina allra viktigaste lärdomar av Betel, och då lärde jag mig ändå bra mycket! Och tack mamma, för att du gett mig denna vänster-ådra, denna ömhet för svaga, redan med modersmjölken…)
Och tänk om alla människor la en tia när de gick förbi en tiggare, dels skulle de ju få en hel del pengar som de skulle kunna använda, dels skulle de troligtvis känna sig mer accepterade, få ett större människovärde, känna sig mer välkommna i samhället. Helt enkelt må bättre som människor.

Kan vi inte göra dem den tjänsten? Ge människor mer värde. Gå fram, se dem i ögonen. Bekräfta dem. Le åt dem. Önska dem en bra dag. Jag slår vad om att varenda läsare av den här bloggen skulle ha råd att ge en tiggare tio spänn. Eller hundra.

Och nu på slutet skulle jag kunna skämta till det. Få det att låta lite mera lättsamt. Inte vara så allvarlig och seriös.
Men jag gör inte det.
För det är på allvar. Det är inte ett skämt att vi håller på att få ett samhälle som blir allt hårdare och hårdare, allt kallare och kallare, allt mer individualistiskt. Där man ska sköta sig själv och skita i andra. Jag vill inte skita i, eller på, andra.

Vi behöver varandra. Helt ärligt, vad vore vi annars? Utan andra människor omkring oss? Ingenting,
absolut ingenting!
Kanska dags att vi vågar kliva ur vår bekvämlighetszon och älska någon utanför vår familj, utanför vår vanliga vänkrets, älska någon som kanske inte älskar dig tillbaka. Älska någon som har skit under naglarna, trasiga kläder och som luktar alkohol.

Det är svårt, jag vet. Jag är inte där. Jag har inte förmågan, viljan av mig själv. Men jag ber till Gud att få den. Och jag vill försöka.
Är du med mig?


'
Man behöver inte åka över Östersjön till Ryssland för att hitta utslagna människor.
Gå ner på din egen stads torg vettja!

Fast St:Petersburg nån mer gång i livet? Ja tack! :)

kärlek!
/ia.

1 kommentar:

maria sa...

Det här är ett dilemma jag tagit upp i min blogg med. Jag är så delad i den här frågan. Rykten om att de inte alls får pengarna själva, att "ligor" ligger bakom och tar alla pengarna. Att folk från andra länder åker till Sverige och tigger fastän de inte är fattiga. Och allt sånt där. Suck. I Stockholm är de så många, sjunger spelar, tigger, överallt. Skitsvårt att veta hur man ska göra liksom.. Ja jag har råd att ge en eller två tiggare pengar, men alla? Ahhhh, jag blir knäpp i huvet!