måndag 28 november 2011

familj idyll ville fira julen snäll och söt, men en bittermandel göms i deras gröt....

-
Nått skrivet för längesedan. Men jag minns...

Jag hatar
När ni hatar varann
För då hatar ni ju mig?

Jag hatar
När ni skriker åt varann
Och jag är tyst. Tyst.
För att inte spricka sönder.

Jag hatar era tårar
När ni gör illa varann
För allt är ju mitt fel.
Allt är väl mitt fel?

Jag hatar
Att ni får skrika
Att ni får bete er hursomhelst
Men jag måste hålla fasaden uppe
Vara samlad
Vara hård

Och jag hatar
Att leva i det här
Släpp ut mig.
Befria mig.
Från er.


Ibland kan jag få litet dåligt samvete när jag är sådär sprudlande och skriver om hur fantastiskt underbart och härligt livet kan vara.

För jag vet att det inte är så för alla. Och jag vet att det inte kan vara så för alla, hela tiden. Man har perioder i liver då man faktiskt inte kan, bör eller ska vara överlycklig. Livet är svårt – och det är ok att vara ledsen .. Sen tror jag ändå att man absolut kan hitta små, små glädjeämnen, skrattstunder mitt i det svartaste mörker, och att det är bra och helt nödvändigt för att man ska orka vidare.

Och såhär inför jul (nu när det kommit snö och allt! :) ) vill jag bara säga, för att uppmuntra och peppa: Jag vet hur det känns när julen är förjävlig. Precis som jag vet hur det känns när julen är alldeles, alldeles underbar. Julen är ju en sån där högtid som är omgiven med så mycket förväntningar. På glamour, på att allt ska vara fint och perfekt, julefrid, familjehögtid osv. osv. Men det är inte så för alla! Och jag vet hur det känns när man tänker på jul med en liten orosklump i magen. När julafton är den värsta dagen på året. (i hård konkurrens med midsomarafton...) För det var då man skulle vara en hel fin familj, men alla bara skriker på varandra, bråkar, gråter. Så ja. Jag vet hur det känns när man vill gråta ögonen ur sig. På det som skulle vara årets bästa dag. Barnens dag. Julafton.

Nu, nu älskar jag julen. Så ge inte upp! Även om din jul är mörk i år, och nästa, och nästa, så kan det vända! Julen kan bli den där fina högtiden du ser fram emot, för att man får mysa med familj och vänner. Det kan förändras. Det kan bli bättre.


(Men alla ni, vi, som har en bra julta det inte förgivet. Var tacksam för din fina familj. Var tacksam för all mat på bordet. Var tacksam för om dina föräldrar inte super skallen av sig på jul (det har verkligen inte mina gjort, det är absolut inte det jag antytt här ovanför så det inte misstolkas!). ) Var tacksam om du får fira en jul utan bråk och tårar.
Tack!

De tankarna vill jag sända med er såhär ikväll och inför jul.



förra julen var Edvin bara en liten larv/utomjording i Annas mage,
vi visste inte ens om honom...
och i år ska jag få fira jul med detta lilla underverk!
Så fint. Och tacksamt! :)

Kärlek!
/ia

Inga kommentarer: