att någon som själv haft det väldigt väldigt tufft den här hösten ändå har orkat vara ett utav mina allra största stöd, det är beundransvärt. det är stort. det är kärlek. och jag är så tacksam för all din pepp har betytt mycket. jag vet att du är en äkta vän, en själsfrände, även om du är långt borta och vi ses allt för sällan.
och all min kärlek går till dig idag! åh att livet kan vara så hårt och obarmhärtigt ibland. och man undrar varför.
och jag skrev en text till dig en gång. du får den nu igen. fina fina vän.
det är svårt
att se dina svarta ögon
de brukade vara blå
det gör ont
att höra din tystnad
du brukade porla av skratt
det är svårt
att se din krökta rygg
du brukade stråla av glädje
det gör ont
att inte veta vad man ska säga
inte kunna lova att allt blir bra
men det är fint
att få dela dina tårar
och be till samma Gud.
kärlek!
och ta hand om varandra...
/ia.
1 kommentar:
TACK!
Skicka en kommentar