jag tänker att jag skulle vilja skriva ett inlägg om frihet.
det är ett stort ämne.
mitt tonårs-och vuxenliv har handlat mycket om det. en vandring mot frihet.
frihet som i att bryta sig loss från andra människors osunda inflytande och bli vuxen, en egen person.
frihet som i att bli fri från ångest, träningsberoende, ätstörningar.
men den friheten som jag tänkte på nu....
... frihet inför Gud. frihet i livet. frihet inför Gud på grund av Jesus.
det är stort och det är svårt att förstå. svårt att greppa att det kan vara så enkelt.
jag finner det, sen tappar jag det igen.
och trillar tillbaka i: prestationsträsket. det där att jag måste/borde.
hur många gör inte det? det är ju den här världens sätt att tänka. Gud tänker annorlunda.
det är svårfattat ibland:
jag är älskad, accepterad, till 100% precis som jag är, utan att behöva göra något enda dugg.
det finns inget som jag kan göra för att ändra de där procenten det minsta. åt varken det ena eller andra hållet.
ibland börjar jag fatta lite lite, tror jag.
fatta lite av friheten.
att så länge jag väljer att ha Jesus i mitt liv så behöver jag inte vara rädd. att bli dömd och fördömd. han har ju redan tagit det på sig, fixat biffen så att säga.
allt det där jag tror jag måste/borde göra, typ rädda världen, alltid ställa upp, vara världens bästa människa, alltid vara glad och positiv, alltid orka, ...vara GODHETEN personifierad...(inte så små krav man har på sig själv va?)... det kommer jag aldrig klara av. och då kommer besvikelsen. på sig själv. att man inte klarade av att vara bättre än så..
men ibland fattar jag. att allt det här.... det handlar ju INTE om att jag borde och måste. nä, min känsla av att jag VILL det här, det är ju liksom reslutatet av att hjärtat förvandlas.
jag VILL 'rädda världen' för att jag inser att vi/jag har det så oerhört bra och skulle vilja att resurser fördelades lite mer rättvist så att fler kunde få det bättre.
att jag VILL hjälpa människor, om jag kan. för att det är roligare att ge än att få.
att jag VILL vara 'världens bästa människa' är ju för att jag vill återspegla lite av den godhet jag känner har blivit skänkt till mig av Gud.
att jag t.ex. INTE vill bli så rik som möjligt, jobba ihjäl mig, inte vill säga fula ord/saker/snacka skit, inte vill supa och använda droger, inte vill konsumera onödigt mycket det beror ju inte längre på att jag tänker att det är någon sorts förbud från någon sträng gubbe på ett moln eller för 'att jag inte får för morsan'
nä jag VILL INTE, för mitt hjärta vill inte. det säger nej. stopp.
Gud har gett mig min kropp att ta hand om. han har gett oss jorden att ta hand om.
jag vill förvalta på bästa sätt.
jag VILL vara god, men kommer inte komma dit genom att kämpa mer. nä, medicinen är att sluta kämpa, slappna av, och släppa in Gud i hjärtat.
det, känns som frihet.
alldeles för enkelt för att man ska tro det är sant.
så många andra röster säger ju till oss: prestera för att vara värd något.
köp för att bli någon. skaffa dig makt för att klättra.
friheten som jag börjat upptäcka ligger i enkelheten.
förmågan att kunna vara tacksam. den känslan lyfter dig över småsinthet och småproblem.
att kunna vara tacksam för det lilla.
för katterna. den mjuka pälsen att borra ner ansiktet i. värmen och kärleken. tacksam för solstrålar på min hud. tacksam för en grillad korv. för en puss. för ett grymt träningspass.
tacksam för det stora.
att ha fötts i ett land som Sverige. att få gå i skolan, utbilda mig. att ha ett jobb och ett yrke och en sysselsättning och lön. mat på bordet. tak över huvudet. att själv få välja vem jag ska gifta mig med. ett land utan krig. en familj. vänner. att vara kär. en frisk kropp.
tacksam för det största
att jag är befriad. från dödens grepp. att ingen människa kan beröva mig allt. att jag har ett större hopp, en större dröm än att bara förverkliga jag, min, mitt.
att slippa vara centrum i mitt eget universum.
att vara FRI.
det är bara när jag är fri som jag kan älska.
kärlek! /ia
det är ett stort ämne.
mitt tonårs-och vuxenliv har handlat mycket om det. en vandring mot frihet.
frihet som i att bryta sig loss från andra människors osunda inflytande och bli vuxen, en egen person.
frihet som i att bli fri från ångest, träningsberoende, ätstörningar.
men den friheten som jag tänkte på nu....
... frihet inför Gud. frihet i livet. frihet inför Gud på grund av Jesus.
det är stort och det är svårt att förstå. svårt att greppa att det kan vara så enkelt.
jag finner det, sen tappar jag det igen.
och trillar tillbaka i: prestationsträsket. det där att jag måste/borde.
hur många gör inte det? det är ju den här världens sätt att tänka. Gud tänker annorlunda.
det är svårfattat ibland:
jag är älskad, accepterad, till 100% precis som jag är, utan att behöva göra något enda dugg.
det finns inget som jag kan göra för att ändra de där procenten det minsta. åt varken det ena eller andra hållet.
ibland börjar jag fatta lite lite, tror jag.
fatta lite av friheten.
att så länge jag väljer att ha Jesus i mitt liv så behöver jag inte vara rädd. att bli dömd och fördömd. han har ju redan tagit det på sig, fixat biffen så att säga.
allt det där jag tror jag måste/borde göra, typ rädda världen, alltid ställa upp, vara världens bästa människa, alltid vara glad och positiv, alltid orka, ...vara GODHETEN personifierad...(inte så små krav man har på sig själv va?)... det kommer jag aldrig klara av. och då kommer besvikelsen. på sig själv. att man inte klarade av att vara bättre än så..
men ibland fattar jag. att allt det här.... det handlar ju INTE om att jag borde och måste. nä, min känsla av att jag VILL det här, det är ju liksom reslutatet av att hjärtat förvandlas.
jag VILL 'rädda världen' för att jag inser att vi/jag har det så oerhört bra och skulle vilja att resurser fördelades lite mer rättvist så att fler kunde få det bättre.
att jag VILL hjälpa människor, om jag kan. för att det är roligare att ge än att få.
att jag VILL vara 'världens bästa människa' är ju för att jag vill återspegla lite av den godhet jag känner har blivit skänkt till mig av Gud.
att jag t.ex. INTE vill bli så rik som möjligt, jobba ihjäl mig, inte vill säga fula ord/saker/snacka skit, inte vill supa och använda droger, inte vill konsumera onödigt mycket det beror ju inte längre på att jag tänker att det är någon sorts förbud från någon sträng gubbe på ett moln eller för 'att jag inte får för morsan'
nä jag VILL INTE, för mitt hjärta vill inte. det säger nej. stopp.
Gud har gett mig min kropp att ta hand om. han har gett oss jorden att ta hand om.
jag vill förvalta på bästa sätt.
jag VILL vara god, men kommer inte komma dit genom att kämpa mer. nä, medicinen är att sluta kämpa, slappna av, och släppa in Gud i hjärtat.
det, känns som frihet.
alldeles för enkelt för att man ska tro det är sant.
så många andra röster säger ju till oss: prestera för att vara värd något.
köp för att bli någon. skaffa dig makt för att klättra.
friheten som jag börjat upptäcka ligger i enkelheten.
förmågan att kunna vara tacksam. den känslan lyfter dig över småsinthet och småproblem.
att kunna vara tacksam för det lilla.
för katterna. den mjuka pälsen att borra ner ansiktet i. värmen och kärleken. tacksam för solstrålar på min hud. tacksam för en grillad korv. för en puss. för ett grymt träningspass.
tacksam för det stora.
att ha fötts i ett land som Sverige. att få gå i skolan, utbilda mig. att ha ett jobb och ett yrke och en sysselsättning och lön. mat på bordet. tak över huvudet. att själv få välja vem jag ska gifta mig med. ett land utan krig. en familj. vänner. att vara kär. en frisk kropp.
tacksam för det största
att jag är befriad. från dödens grepp. att ingen människa kan beröva mig allt. att jag har ett större hopp, en större dröm än att bara förverkliga jag, min, mitt.
att slippa vara centrum i mitt eget universum.
att vara FRI.
det är bara när jag är fri som jag kan älska.
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar