jag vet vilken dy hon varit i.

-
tänkte fortsätta på temat att hylla mina vänner här i bloggen. det känns positivt och bra :)

Idag är det Tores tur.
Efter att jag klarat den praktiska slutentan idag (halleluja vad glad jag är!) så hade det ju känns deppigt att sitta ensam hemma och fira. Så det kunde inte bli bättre än att göra det ute hos en fin vän ute på Ragnvaldsberg hela eftermiddagen. Vi har lagat mat (okej, Tore kom på vad vi skulle göra, betalade, lagade det mesta ... men jag gjorde salladen! haha.). Tre rätters...Lyx! Men man klarar bara slutexaminationen en gång i livet :) (och jag vägrar låta tankarna om dåligt samvete över "för mycket" mat ta över min hjärna. bort, bort, bort! för har man fina stunder med fina vänner ska man uppskatta det och värmen i hjärtat. inte få panik över kalorier och skit. man lever bara en gång - då vill jag vara en glad tjej och inte en självhatare. så det så! så du med dina fula onda tankar, bort! inget ska få förstöra denna lyckliga dag!)

och jag beundrar denna människan och hans familj. för deras generositet, både rent ekonomiskt men lika mycket öppenheten, gästfriheten, spontaniteten och enkelheten. Jag vill också bli mer sådan. Och perfekt med en vän som säger att det inte spelar någon roll om man har det ostädat hemma för att han ändå kommer stöka till det innan han åker därifrån:)
Och jag beundrar hur en familj kan ha en sådan energi och glädje och livslust, blandat med tragedin och sorgen. Och att man kan prata om det. Och att man gör något av sin sorg. Att man inte blir apatisk.


och för övrigt tänkte jag säga detta: Jag är stolt. Över mig själv. Och tänker tillåta mig att vara det. Jag har alltid varit en sån som mest ryckt på axlarna åt mina MVG:n och klarade tentor. Och tänkt att det liksom hör till, det är den jag är. MEN nu ska/har jag blivit lite bättre på sånt, lite snällare mot mig själv. Och tycker jag jobbat riktigt bra som snart har en högskoleutbildning i min hand. Jag är stolt över att jag klarade examinationen, mest för att det inte handlar om råplugg och bra minne, utan att det handlar om att jag bemöter människor på ett bra sätt och att patienterna uppskattar mig. Det känns guld värt i hjärtat. Och det den här praktiken och examinationen framförallt gett mig, som är så sjukt tacksamt och värdefullt, är en tro på mig själv. Ett självförtroende över att jag faktiskt kan bli en riktigt bra sjuksköterska. Har ju hört det förr, men inte trott på det, inte litat på mig själv. Nu börjar jag inse att det kanske kan vara sant.

Och det gör mig glad, lycklig, stolt och tacksam.

framtiden är ljus och det var verkligen på tiden. Och kanske kaxigt och säga, men jag säger det ändå och med en ödmjukhet att inte ta det förgivet: Jag tycker jag är värd det här. Det här bubblet i hjärtat.

kärlek!
/ia.


det är bra med vänner som lurar ut en på olika aktiviteter...

ps. och föresten ska jag hylla Emelie Frank idag också. Som tagit körkort. Grattis och nu kan vi föralltid tillsammans minnas 21december 2011 som en himla bra dag. Du är så bra och en så fin vän och människa. Kram! d.s.