too many days have been wasting like sand,... too many times I have wanted to die.

-
Julafton…
Och jag har inte haft några spy-tendenser på hela dagen. Yeah! Sånt kan man bli glad över.
Att börja dagen med träning tror jag ska bli en ny, bra tradition. Så kan jag vara glad resten av dagen sen:)

Men seriöst… att nästan varje dag få höra uppmuntrande ord om att jag betyder något, gör något gott, att jag är värd allt bra, att jag peppar och uppmuntrar… det gör mig så rörd så ni anar inte. Tacksam in i själen. Tacksam för att livet har fått blivit så. Att jag kommit hem, landat. Att jag har blivit jag. Att jag får leva. Tack Gud! Och tack vänner som ger all denna uppmuntran. Ni gör det värt att fortsätta på den goda vägen..

Jag hittade lite gamla dagboksanteckningar idag. Från våren-07. När det var allra, allra värst. Bara för att ni ska förstå hur oerhört tacksam jag är för att vara där jag är i dag, full av livsglädje tänker jag citera lite från den våren: (Och bli inte ledsen nu mamma, jag mår bra NU, och det är väl huvudsaken?) Det blir lite långdraget. Men den våren var… livsomvälvande.

7april 2007: ”Tankarna är kaos… Kände mig helt borta ett tag på eftermiddagen, hungrig men duktig. Nu mätt men snart smällfet också. Knäpp, knäpp, knäpp. Jag ljuger till höger, vänster. Hela jag är genomfalsk. Det är jobbigt, att ständigt behöva sätta på sig en mask. Jag är så egoistisk!! Hur ska nån kunna älska någon som hatar sig själv? Ja, kom på det idag, jag hatar verkligen mig själv. Eller inte mig själv, men de tankarna jag tänker. Orkar inte med mina sjuka tankar längre. Ibland känner jag mig frisk och ibland känns det som jag är sjuk och aldrig kommer bli frisk. Eftersom jag är rädd för att jag ska börja äta om jag blir glad så äter jag nästan ännu mindre när jag är glad för att bevisa för mig själv att jag klarar att stå emot då med…I torsdags sa mamma att hon tycker jag ska gå till läkaren om jag inte mår bra. Hon säger att jag inte får bli smalare… fast de har lugnat ner sig, börjar väl vänja sig med mina nya matvanor. …
…vill på ett sätt berätta för någon, vill inte bära det här ensam längre. Men samtidigt är väl det ett tecken på att jag vill bli frisk. Blir jag tjock då? Om jag blir sjuk på riktigt kanske jag slipper alla krav..
… ibland känner jag mig så uttråkad. Livet känns totalt meningslöst men för alla andras skull kan jag inte ens tänka tanken att sluta leva heller. Vill inte förstöra någon annans liv. Det räcker med att jag förstört mitt eget. Tänk om jag måste släpas med dessa tankar hela mitt liv? Jag kommer inte stå ut? Tänk om jag bara inbillar mig alltihopa, jag tycker ju bara synd om mig själv… så ego… som kristen ska man tänka på andra och jag tänker bara på mig själv. Värdelös som kristen. Jag kan aldrig lämna gud men jag förstår om han skulle lämna mig. Värdelös kompis, i torsdags svek jag ******* igen….
… Jag har blivit vuxen alldeles för fort? Vart tog den gamla ia vägen? Hon som inte tänkte dessa sjuka tankar. Värdelös dotter, värdelös syster, värdelös i skolan, värdelös flickvän. För kristen. För världslig. Dricker, ljuger. Lögnare. Självömkan…
… Blir inte ens glad längre när jag går ner i vikt, igår var nytt bottenrekord. XX kg, hade någon sagt det för ett år sedan hade jag aldrig trott det… Blir rädd ibland. Tänk om det blir nått fel på mig, på riktigt…
… folk frågar hur jag orkar, Men fattar ni inte att det är det jag inte gör! Jag orkar inte. Det är därför jag pluggar, jobbar, tränar. Vad skulle jag gjort den här vintern utan jobb, plugg och träning, jag skulle blivit psykiskt sjuk på riktigt.
Hejdå/ socker monstret.”

12 april -07: ”Igår hade jag ont i bröstet hela kvällen, tänk om det är nått med hjärtat?...börjar bli sådär slö på träningarna, latmasken. Orkar inte träna, ingen träningsmani, vill ej träna. Illa, illa. Sen äter jag tills jag blir mätt, knäpp, skyll dig själv om du blir tjock… Hjärtinfarkt nästa?”
24april: ”Var det de svarta shortsen jag ville flytta ut knappen på? Nu hänger de i baken, men det gör inte så mycket.. ibland blir jag avundsjuk på tjejer med former, det ser kvinnligt ut.. drömde om pizza inatt. Hemskt va? … Men tränar jag inte förtjänar jag ingen mat heller”
1maj: ”Ibland ser jag ingen anledning till att jag inte ska äta, men kan ändå inte förmå mig. Det är ju min identitet, min trygghet”

Maj-07” Rädd. Ont i bröstet idag igen. Känner mig lite yr då och då… vill endera bli sjuk eller frisk, nått måste hända snart. Livrädd, vill inte lämna denna trygga roll, men orkar inte bara vara ledsen längre, vill ju vara glad. Sover dåligt numera också. Drömmer om mat, fryser. Snart brister det kanske. Kan inte nån tala om för mig att man inte blir tjock av frukt! Hatar att inte ha kontroll. .. Nu är det nog dags för promenad. För att jag vill eller för att bränna kalorier och kunna äta kvällsmat? Jag vet faktiskt inte. HJÄLP! Hur kunde det bli såhär fel?”

8 maj 2007: ”Jag tror jag bestämt mig. Jag vill bli frisk! Och jag måste ha hjälp, jag klarar det inte ensam. Annars kommer jag bryta ihop. Jag vill inte förstöra mitt liv. Orkar inte må såhär dåligt längre, vill vara glad och kunna lägga min energi på relationen till andra människor. Jag måste bli en hel människa igen. Men hur sjutton ska jag kunna komma ifrån de här tankarna som blivit en del av mig? Rädd, vad händer när jag släpper masken, rädd att allt kommer bli värre, men jag måste göra någonting, jag vill inte ha det såhär och jag vill inte förstöra mitt liv. Gud ge mig mod och hjälp mig! Livet är för kort. Vill inte leva såhär, hur kunde jag vara så jäkla dum att att jag snörjde in mig i den här härvan? Hur ska jag kunna ta mig ut härifrån? HJÄLP! Men jag ska klara det”

(och detta är endast lite av alla de ord som skrevs då)

Alltså, fatta. Den 8 maj 2007 tog jag beslutet att bli frisk. Det tog 4,5 år, aldrig hade jag kunnat ana att vägen var så lång, så jobbig, så brokig, ta så lång tid. Och det var tillslut inte jag som gjorde mig frisk. Jag gav upp, gav mitt liv till Gud, och han gjorde mig frisk.

Och förstår ni nu vänner? Förstår ni nu att jag är evigt tacksam till Jesus, att ha gått från detta helvete till ett liv där jag idag är fri att älska mig själv och andra. För mig är det ett under, mitt livs största under, mitt livs tacksamhet. Och jag vill alltid ära Gud för att han gjorde det…!

Kärlek!
/ia.