But I know, you will find secrets laying all around when you're dying from your self.

-
Nyårsafton ska spenderas på ett nygammalt sätt.

Kristen ungdomskonferens. (Officiellt åker jag med som ledare. Men jag känner mig mest som ett litet kid, jag med. )Visserligen bara över själva nyårskvällen. Men ändå. Så skönt. Sist, och enda gången, jag gjorde något liknande var 06/07 tror jag.

Jag ska skriva om det sköna nyårsfirandet för det gör att jag slipper dilemmat, det gamla vanliga dilemmat. Alkohol.
Ska jag dricka mig full?– för att det är ganska kul, för stunden iaf, men ganska olämpligt i mitt fall. Både fysiskt och i de "ståndpunkter" och värderingar jag vill stå för. Ska jag dricka alldeles lagomt måttligt?, ett glas vin eller max två, för att bli lite pigg och slippa ifrån den där frysenheten och tröttheten som så ofta drabbar mig kvällstid. Eller ska jag dricka inget alls? för att det är ganska smart, speciellt i min situation, då jag är så sjukt dålig på att vara, just det, måttlig?
”Och så blir det färre onödiga kalorier om du låter bli” – säger den där rösten (den där rösten som ska BORT! ni vet). Aja, poängen är ju nu att jag slipper det där dilemmat, som gör att nyår och alla andra såna sammankomster blir lite jobbigt, utan det blir helt och självklart en helnykter kväll. Helt i min smak, egentligen ju. Tror jag ska skriva ett inlägg om min syn på alkohol nångång. Som kristen, som nästan hängt mer på krogen än i kyrkan, som inom sjukvården sett en del av alkoholens biverkningar och med lite egna svagheter i generna, kanske jag har nått att säga.

Tänk vad enkelt det skulle vara om jag bara omgav mig med människor som inte drack. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt? Och förresten, jag kan ju inte sluta hänga med mina bästa, fina fruar. Neverever.
Så jag får fortsätta kämpa med mina dilemman och svaga punkter. Men just nu är jag tacksam för att jag slipper, för en kväll. Och såklart ska det bli roligt på massa andra vis också att åka ut i dalarnas urskogar på lite hederligt nyårsfirande : ) jag ska ju bli ett konferensfreak och ta igen all min missade frikyrkouppväxt :) Eller?


så, lite Nyårslöften också kanske.

Eventuellt att jag ska sluta med mina svordomar här i bloggen, jag svär ju aldrig ”live” det är bara det att när jag blir lite sådär upprörd över nån orättvisa här i världen så vill jag gärna klämma i lite extra :) Men det låter inte så fint kanske.

Ett annorlunda träningsmål förutom att genomföra tjejvasan och vasaloppet på ett bra sätt, bara för ha nått annorlunda, en fix, rolig idé att genomföra:
Klara att göra 50 armhävningar i rad (ja, riktiga armhävningar på tå helt självklart givetvis.)

Kanske återkommer med fler löften. Kommer inte på nått mer just nu.

Vad ska vi mer säga om 2012?
Inför 2011 hade jag ju mina känningar, om att det skulle bli ett bra år, ett glädjens år. Läs om det här. Och då visste jag ju inte ens att Anna var gravid och att det skulle bli någon sorts brytpunkt i mina ätstörningar.
Så, 2012: Jag tror, hoppas, vill, känner på mig, att det kommer bli ett år där jag först och främst får tjäna. Tjäna Gud och tjäna människor. Både i min yrkesroll och vid sidan av det. Med allt jag är och allt jag har. Det är min dröm.
2012 känns också som ett öppet år. Jag är inte längre bunden till någonting. Vad som helst kan hända. Att inte ens ha nån aning om var man bor när året är slut känns… spännande. Att inte veta om livet har förändrats på vissa, avgörande punkter. Hmm.
Med mycket frihet kommer också mycket val och jag är expert på att ha beslutsångest. Över stora och små livsfrågor. Så kanske det även blir ett förvirrat år…??

Aja, nu ska jag sluta svamla om det och istället leva det där livet. Släppa rädslorna, släppa loss. Nu lyfter vi och flyger, ok?


Är det 2012 världen ska gå under. Helst inte, jag har för många punkter kvar på min "att göra innan jag dör" -lista. Så ge mig ett par år till va! :)

Kram! Och kärlek
/ia.