one step in faith

för ett tag sedan kom jag in i en sån där ond cirkel. i helt fel tankar. när jag tänker att jag aldrig kommer bli helt frisk. att tankarna kommer finnas där jämt. att inget kommer bli normalt igen. att jag kommer få leva med detta hela mitt liv. osv osv.

MEN
nr 1: för det första, vem har sagt att bara för att man inte blivit helt fri på fem år så är det kört? livet är långt, och oftast känns det ju som det går åt rätt håll. med lite, men ack såååååå jobbiga små "återfalls"perioder emellanåt.

nr 2: ibland tänker jag "hur kunde jag börja med detta, varför var jag så dum att jag trillade in på det där spåret som förstör så mycket för mig, tar min glädje ifrån mig" osv. MEN jag kan ju nu, i efterhand, inte påverka att det blev som det blev. jag kan inte påverka en enda förfluten dag jag har bakom mig. det jag kan påverka är framtiden. jag kan påverka från och med nu och alla dagar framåt vad jag ska tänka, hur jag ska må, vilken inrikting jag vill ha i mitt liv: försöka bli smal och må askasst eller acceptera mig själv, min kropp och istället prioritera glädje, sundhet, välmånde, livslust, energi och ork.

nr 3. jag VET att varje gång jag går in i en period där jag väger mig varje dag så börjar jag förr eller senare må dåligt, det leder INTE till något bra. ändå gör jag det igen och igen. nu, när jag inte vägt mig på två veckor, mår jag ju genast så mycket bättre. sluta ha mitt mående i antal kg!

nr 4, och det viktigaste av allt (en insikt jag också haft flera gånger, men som trillar bort ibland) jag kan, bör, får inte begränsa Gud till att inte kunna göra mig helt och hållet, 100% fri. vem är jag att säga till jordens skapare "du kan inte..". han som har skapat både himmel och jord, såklart han kan! såklart jesus som dog på korset för våran skull ta kan ta allt av min ledsenhet, ångest, självförakt och destruktivitet på sig. det var ju det han dog för! för min skull. för att jag skulle få må bra.
jag får inte begränsa Gud till att stämpla mig själv som omöjligt fall.

dessutom måste jag kämpa! ha lite fightingspirit och jävlaranama och inte bli en sån himla mes. såklart jag inte blir bättre när jag tänker "jag blir aldrig frisk".
nu sjutton, nya tag mot skit-sjukdomen! jag. ska. bli. fri. det kommer vara värt det! (även om det är jobbigt att stå ut med att alla byxor sitter tajt som ett smäck. haha accpetera...)
men det är värt det. värt det i värderingen av mellanmänskliga relationer. i glädje och livsuppskattning. i frihet.
för ju friskare jag blir, desto mer lär jag mig älska.
och att älska, det är värt allt.

kärlek! /ia