jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

sådant där till kategorin alldeles för ärligt:

ibland längtar jag efter närhet så att det känns som det gör fysiskt ont i mig. det är kanske fult att erkänna. man kanske bara borde vara nöjd och glad.

och… när man hela tiden intresserar sig i helt fel personer och inte kan få den man vill ha, så vill jag inte ha något annat heller. jag vill inte ha några reserver. något substitut. och då förblir man ensam och orörd och längtande.

jag skrev en liten dikt om det här förut nån gång, här kommer den igen:

varm rygg

i en mörk natt

-          -  det är min önskan

 hand på min axel

 fast blick

en röst ”allt kommer bli bra”

-        -    det är min längtan

öppen famn

starka armar

som bär mig, när jag själv inte orkar

någon som andas luft när jag själv tappar andan

dagen

när man inte gråter ensam

när man skrattar dubbelt

när man delar sorg och fördubblar glädje

den dagen

jag ska vänta. utan substitut.

även om min enda längtan

är en varm rygg i en svart natt

och vad värre är, och känns, så gör allt sånt här mig så less. framförallt less på mig själv och mina tankar. less på min förvirrade hönshjärna som aldrig kan komma till ro. som hela tiden letar efter honom. det gör migg less för det väcker så mycket tvivel i mig. tvivel på mig själv och min tro.

om jesus, Gud, nu är allt vi behöver. om han kan tillfredsställa oss helt och hållet… varför är det enda jag går och tänker på, längtar efter, hoppas på de där händerna som får min hud att brinna upp? de där händerna jag inte ens borde tänka på eftersom de inte tillhör mig utan någon annan.

förresten är jag less på att vara ledig också. nu efter 3 lediga dagar vill jag tillbaka till jobbet, då har jag inte tid att tänka såhär mycket. är nog tur att jag ska jobba 100% hela sommaren utan ledighet, hehe.

jag är less på att min kamera verkar ha pajat  och att mitt cykellås krånglar till tusen (alltså, jag säger ju det: teknikprylar är inte min grej, bara frustrationsprojekt)

jag är less på att jag har ont i benhinnan så det gör mig spring o-sugen. jag är less på att jag återigen gått och tränar för ofta så det bara blir långtråkighet och slitenhet över det hela.

jag är less på min egen opepp-het, att jag sitter av gudstjänster, att jag inte kan fokusera tillräckligt mycket för att kunna be osv. osv.

Ojoj, vad gnälligt detta blev. ;)

MEN jag är otroligt PEPP på EN grej faktiskt. en tv-kväll med två fotbollsmatcher och soffläge. tror det är precis vad jag behöver just nu. bry mig om fotbollspassionen istället för tankar om min bristande tro eller tankar på olämpliga män. spelar inte ett dugg roll om tv-kvällen blir i min ensamhet, det skulle nog mest vara skönt.

nu ska jag och spela minigolf med lite hemåtervändande falubor. det blir grejtans också.!

en kille jag gör helt rätt i att pussa på och bry mig om. <3

kärlek! /ia