jag läste något så bra i min Bibel idag. ord som jag bör/ska/försöker ta till mig:
”Lycklig är den som inte måste döma sig själv
och som aldrig ger upp hoppet. ”
och något liknande lite senare i samma text:
”Är man hård mot sig själv, mot vem kan man då vara god? ”
”Neka dig inte en glad dag. Ge och ta och njut av livet. ”
jag skulle ju säkert kunna skriva världens längsta utläggning om det här. men jag ska försöka låta bli. det jag vill ha sagt är väl den att jag tror att jag/vi måste sluta döma oss själva så hårt. man kanske dömer sig själv inom olika områden i livet. karriär, skola/betyg, utseende/vikt, beteende osv.
jo, självklart går min första tanke, i mitt eget liv, att jag måste sluta döma mig själv så hårt när det gäller kroppen. inte en endaste kotte, förutom jag själv, ser väl/bryr sig om ett halvt kilo hit eller dit. därför är det är ju bara jag som förstör för mig själv, förstör mitt liv och mina dagar med att bry mig om sådant. för hundrafemtioelfte gången: jag måste välja vad jag tänker om mig själv.
OCH att det jag tänker om mig själv påverkar hur jag tänker om andra. tänker jag dumma och elaka saker om mig själv är det lätt att behandla andra på samma sätt. är man glad och nöjd och kan acceptera sig själv så är det lättare att göra så mot andra människor med.
så även om det inte vore för min egen skull, så måste jag vara snäll mot mig själv för andra människors skull. för jesu skull. jag vill prisa honom med allt jag gör i mitt liv. att tänka elakt om mig själv är inte att ära honom.
därför måste jag låta hela hans kärleksström omfamna mig. så att jag blir hel och fri.
och jag tackar för sådana här perioder när jag blir klarsynt och ser skillnad på sanningar och lögner. när jag vet åt vilket håll jag måste kämpa. när jag vet vad verkligt liv innebär.
Döm inte dig själv du heller!
Ge inte upp hoppet!
Var inte hård mot dig själv eller andra!
Ha glada dagar och njut av livet!
Amen.
 |
| sånt här blir jag glad av |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar