"jag är ju typ bäst! "
igår skuttade jag runt i köket, glad som en lärka, och tänkte precis ovanstående mening. får man verkligen tänka så?
- Japp, det får man!
speciellt får man det om man övervinner sina stora rädslor. om man tar nya vägar och val här i livet. varje gång man kommer på sig själv med att ta de stora stegen mot friskhet.
och vad är det för himla speciellt med att baka en julkaka
då? varför blir jag plötsligt bäst i världen av att göra en simpel mjuk-lingonpepparkaka? (fast den vart asgod också!)
jo, för jag gör inte sånt. eller gjorde inte sånt, rättare
sagt. den sjuka ia gjorde inte sånt.
det var farligt och förbjudet. jag inbillade mig själv att
jag inte tyckte det var kul att baka. att det inte var 'min grej'. ja, jag
inbillade väl mig att allt utom träning inte var min grej.
och att dessutom baka en kaka, och inte ett nyttigt matbröd. så-totalt-onödigt. så var det ju, så tänkte jag. för det man bakar, det äter
man. och att äta en kaka: ångest och obehag och självförakt. alltså
stod jag över det där julbakandet.
men jag vågar nu. och det är så himla kul! ja, inte bara att
baka kakor (fast det är ju bra kul det med alltså!). men det är så kul att våga
leva. våga leva oplanerat. våga bli bjuden på adventsfika. våga göra annat än
att träna. våga pyssla och dona och känna glädje.
(och nu när jag bor hemma hos mamma och pappa behöver jag ju
inte ens äta upp den där kakan själv, det kan jag överlåta åt dem. perfekt! : ) )
kärlek! / ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar