helgen har sett ut såhär:
lördag: jobb 13.30-21.30
söndag: jobb 13.30-21.30
så sådana upphetsande helgnöjen har jag sysslat med ;)
men har ju faktiskt även hunnit med en fika på stan med tre av fyra fruar, och att hänga i kyrkan och skratta gott och hjärtligt åt femåringar som framför julspel. träffat en kär väns lilla bäbis första gången (som nu hunnit bli tre månader medan jag var i Indien).
idag är det jobb 21.00-07.00 som gäller.
en skidtur nu på dagen var planerna....MEN... gissa vem som har halsont, nackont och troligtvis en förkylning på gång, nu igen, tre veckor sen senaste gången. suck suck det är såååå synd om mig eftersom en förkylning verkligen är det värsta som kan drabba en.... eller?
en sak som jag tänkte på nu i helgen, en sak som är viktig handlar om detta: meningsfullhet och att göra nytta.
när man jobbar mycket helg och så, som det lätt blir om man är inom vården, så tror jag det är A och O att känna att det känns meningsfullt. och det tycker jag mitt jobb är, i allra högsta grad, vilket gör det så mycket enklare att gå till jobbet och 'stå ut' med helgjobbandet. för när man får avbryta umgänget med vännerna för att man ska iväg till sjukan, när man får avstå festandet för att man ska jobba, när man missar eller känner sig stressad och distraherad på mysiga sammankomster för att man snart ska arbeta, då hade det ju bara känts tråkigt och jobbigt och ovärt om det var ett jobb som det kändes meningslöst att offra en del av sitt sociala liv för.
för mig hade det varit så mycket tyngre att gå och sätta mig bakom en maskin på helgerna istället för att umgås med vänner. MEN eftersom mitt jobb nu handlar om att hjälpa, just det, människor, så känns det värt det. varje gång jag är trött när jag är på väg till jobbet så hjälper det att tänka: jag gör ju faktiskt nytta. jag kan göra något för patienterna, jag kan underlätta för mina arbetskamrater. har jag en bra inställning och försöker ha ett bra humör så kan jag lysa upp både min egen, patienternas och kollegornas vardag.
(och dessutom har man ju inte tid att vara trött när man oftast får springa runt och gno som en lite myra - jag gillar't - bara man får lite andningspauser ibland)
ska man spendera så mycket tid som man gör på ett jobb, kanske 40 timmar i veckan i 40 år, tror jag det är livsviktigt, för sin egen hälsas och välmåendens skull, att man trivs på sitt jobb, att man känner att det är meningsfullt. jag säger inte att man måste jobba med människor för att ha ett meningsfullt yrke, MEN vad man än arbetar med och det inte känns meningsfullt eller att man gör nytta, då tycker jag på allvar att man ska fundera på att byta jobb/bransch.
du spenderar ju troligtvis mycket mer tid med ditt jobb än med din familj och dina vänner. du har bara ett liv och ett yrkesliv. ta vara på det - allt annat är bortkastad tid.
puss hej och kärlek! /ia.
lördag: jobb 13.30-21.30
söndag: jobb 13.30-21.30
så sådana upphetsande helgnöjen har jag sysslat med ;)
men har ju faktiskt även hunnit med en fika på stan med tre av fyra fruar, och att hänga i kyrkan och skratta gott och hjärtligt åt femåringar som framför julspel. träffat en kär väns lilla bäbis första gången (som nu hunnit bli tre månader medan jag var i Indien).
idag är det jobb 21.00-07.00 som gäller.
en skidtur nu på dagen var planerna....MEN... gissa vem som har halsont, nackont och troligtvis en förkylning på gång, nu igen, tre veckor sen senaste gången. suck suck det är såååå synd om mig eftersom en förkylning verkligen är det värsta som kan drabba en.... eller?
en sak som jag tänkte på nu i helgen, en sak som är viktig handlar om detta: meningsfullhet och att göra nytta.
när man jobbar mycket helg och så, som det lätt blir om man är inom vården, så tror jag det är A och O att känna att det känns meningsfullt. och det tycker jag mitt jobb är, i allra högsta grad, vilket gör det så mycket enklare att gå till jobbet och 'stå ut' med helgjobbandet. för när man får avbryta umgänget med vännerna för att man ska iväg till sjukan, när man får avstå festandet för att man ska jobba, när man missar eller känner sig stressad och distraherad på mysiga sammankomster för att man snart ska arbeta, då hade det ju bara känts tråkigt och jobbigt och ovärt om det var ett jobb som det kändes meningslöst att offra en del av sitt sociala liv för.
för mig hade det varit så mycket tyngre att gå och sätta mig bakom en maskin på helgerna istället för att umgås med vänner. MEN eftersom mitt jobb nu handlar om att hjälpa, just det, människor, så känns det värt det. varje gång jag är trött när jag är på väg till jobbet så hjälper det att tänka: jag gör ju faktiskt nytta. jag kan göra något för patienterna, jag kan underlätta för mina arbetskamrater. har jag en bra inställning och försöker ha ett bra humör så kan jag lysa upp både min egen, patienternas och kollegornas vardag.
(och dessutom har man ju inte tid att vara trött när man oftast får springa runt och gno som en lite myra - jag gillar't - bara man får lite andningspauser ibland)
ska man spendera så mycket tid som man gör på ett jobb, kanske 40 timmar i veckan i 40 år, tror jag det är livsviktigt, för sin egen hälsas och välmåendens skull, att man trivs på sitt jobb, att man känner att det är meningsfullt. jag säger inte att man måste jobba med människor för att ha ett meningsfullt yrke, MEN vad man än arbetar med och det inte känns meningsfullt eller att man gör nytta, då tycker jag på allvar att man ska fundera på att byta jobb/bransch.
du spenderar ju troligtvis mycket mer tid med ditt jobb än med din familj och dina vänner. du har bara ett liv och ett yrkesliv. ta vara på det - allt annat är bortkastad tid.
puss hej och kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar