fredag 14 december 2012

jag kan inte sjunga sorglösa ord

och när man inte vet vad man tycker och vad man känner och vad man tror.
när man är självkritisk och när man är tveksam på vad som är gränsen mellan ärlighet, personligt och privat.
när allt man skriver känns fel. 
när man känner sig stressad och vet vad man vill få fram men inte har tid, ro, lust att skriva ner det.
när jobb och träning går före.
när man vet allt allt man skriver kan vändas emot en som svidande kritik, mot mig, det lilla ömtåliga, osäkra barnet. kritik mot den jag är.
när man vill alldeles för mycket men samtidigt tappat självförtroendet.
när skrivandet blir ett presterande istället för något roligt.
när jag glömmer bort att orden är en gåva från Gud som jag ska utnyttja och göra något gott med och istället vill bli framgångsrik....

... ja då blir det svårt att skriva. man blir rädd för att skriva. rädd att blotta sig. rädd att bli kritiserad.  rädd att människor ska gå runt och tänka om mig, prata om mig. rädd att jag inte vet vilka som vet.


ja så är det.
jag som alltid varit så öppen blir rädd att visa mina tankar, känslor, min tro. 
för jag vet ju inte var jag står.

kärlek! /ia

Inga kommentarer: