ibland känns det ju som om man flashar hela sitt liv för världen när man har en blogg och som jag, har valt att vara ganska öppen och ärlig.
MEN det finns saker jag inte skriver om. och det är bra att det är så.
jag har valt att inte skriva så mycket om hur jag upplever relationen till mina föräldrar. just relationen till dem man växt upp med, de som uppfostrat en, delvis gjort en till den man är.... de relationerna tror jag är väldigt speciella och känslosamma, oavsett om man vill det eller inte.
hursomhelst så tänker jag inte skriva om de relationerna nu heller men bara som bakgrund säga att min relation till min mamma varit något komplicerad. inte perfekt eller fläckfri. och det har påverkat mig. väldigt mycket.
MEN trots att det inte varit, och fortfarande inte är, perfekt så vill jag säga, och skriva om detta:
Jag tycker att min mamma är en hjälte.
inte på grund av oss, MEN på grund av det hon gör för andra människor. Över hur godhjärtad hon är. Över all tid, åh så mycket tid, hon offrat för att hjälpa dem som har det sämre. Hur lite hon bryr sig om vad som är status i det här samhället vi lever i. Hur hon skiter i pengar, materiell framgång och konsumtionshetsen för att istället göra det hon brinner för, det hennes hjärta säger att hon ska göra.
Vi två var till Rumänien tillsammans hösten-07. sen dess, då mamma träffade en kontakt där nere, så har hon jobbat helhjärtat, och endast ideellt, för att hjälpa befolkningen, framförallt barnen, i en by där nere i Rumänien. Hon har startat upp en hjälporganisation, sänt ett antal lastbilar med kläder, leksaker osv ner till Rumänien. varit där och hälsat på. anordnar loppis osv osv, allt för att samla in pengar och grejer till barnen där. och det sprider sig liksom bara mer och mer, mer folk som får reda på det, fler som vill hjälpa till. och det gör mig så glad och stolt!
Hur många timmar det kan ha tagit de här senaste fem åren? Säkert tusentals.
Hur många kronor har hon fått för detta? noll.
och jag vet, ibland kan man, det lilla omogna barnet i mig, bli sur. sur för att hon inte skaffat sig ett 'riktigt' jobb istället så att vi kunde få lite mer pengar och kanske typ ha råd att t.ex. ha lite bättre bilar än de, ibland fallfärdiga, vi har nu. ha en bättre materiell standard i familjen, ha mer moderna grejer, 'som alla andra har.' ha en platt-tv istället för en tjock-tv typ.(haha, shit vad ytlig jag är!) att jag hade kunnat fått mer ekonomisk hjälp, blivit lite mer bortskämd med t.ex. kläder och sånt. att det skulle vara 'coolare' för mig med en mamma som hade något flashigt välbetalt yrke än någon som är 'arbetslös' men lägger sin tid på att hjälpa.
MEN heeeeey ia!
När jag tänker efter, egentligen, så blir jag ju bara så grymt imponerad. Att någon orkar stå emot den där pressen att 'du måste bli något, du måste tjäna pengar, du måste ha ett bra arbete, du måste köra en snygg bil, du måste ha de nyaste prylarna i ditt hem'. Att bara totalt skita i den pressen, och istället investera sin tid, sitt liv, sina pengar, sina böner på att hjälpa folk som har det sämre... det är stort. beundransvärt.
ett exempel till: mamma har ett fadderbarn, i typ Lettland tror jag. Han är i tonåren, och han och morsan brukar skriva till varandra, och han berättade att hans typ största önskan/längtan här i livet var att ha en dator. Så vad gör då min morsa? (som inte direkt är gjord av pengar). Jo, hon köper en dator till grabben! Helt fantastiskt ju, så nu kan de mejla och så till varandra. OCH jag vill då tillägga att hennes egen dator är typ fallfärdig, och skulle nog egentligen behöva bytas ut. men hon tänker som vanligt på andra före sig själv.
ja.
jag blir imponerad. när jag tänker efter, egentligen. och jag tänker att när jag blir stor, om jag gjorde hälften så mycket, om jag engagerade mig hälften av vad hon gör, så skulle jag vara stolt över mig själv. Hon är kristen, hänger kanske inte så mycket i kyrkan och så, MEN hon bevisar för mig något annat. hjärtat, det där om att bry sig om andra. och det är ju det som egentligen betyder något.
så trots att jag kanske alltid kommer få leva med den där otillräckligheten i hennes närhet, det där att jag inte gör tillräckligt, lever rätt, säger rätt saker, skriver rätt saker....det där att jag inte gör det jag borde, att jag borde göra mer, att jag borde försöka vara en bättre människa, en bättre kristen, att jag borde vara mindre självisk...
trots våra problem...
... så är hon ändå i mina ögon en sann hjälte!
kärlek! /ia.
förresten och ps. :
om man vill skänka pengar till detta, till att hjälpa barn i rumänien och östeuropa, så kan man sätta in pengar på bankgiro 287-8452. de har också en enkel hemsida www.childreneastlink.se/ Bland annat har man samlat in 10 000 kronor till matkassar för dem där nere nu i jul. skänker ni pengar kan jag lova att det kommer till nytta för jag har ju sett själv hur ingen här tar något för egen del.
d.s.
MEN det finns saker jag inte skriver om. och det är bra att det är så.
jag har valt att inte skriva så mycket om hur jag upplever relationen till mina föräldrar. just relationen till dem man växt upp med, de som uppfostrat en, delvis gjort en till den man är.... de relationerna tror jag är väldigt speciella och känslosamma, oavsett om man vill det eller inte.
hursomhelst så tänker jag inte skriva om de relationerna nu heller men bara som bakgrund säga att min relation till min mamma varit något komplicerad. inte perfekt eller fläckfri. och det har påverkat mig. väldigt mycket.
MEN trots att det inte varit, och fortfarande inte är, perfekt så vill jag säga, och skriva om detta:
Jag tycker att min mamma är en hjälte.
inte på grund av oss, MEN på grund av det hon gör för andra människor. Över hur godhjärtad hon är. Över all tid, åh så mycket tid, hon offrat för att hjälpa dem som har det sämre. Hur lite hon bryr sig om vad som är status i det här samhället vi lever i. Hur hon skiter i pengar, materiell framgång och konsumtionshetsen för att istället göra det hon brinner för, det hennes hjärta säger att hon ska göra.
Vi två var till Rumänien tillsammans hösten-07. sen dess, då mamma träffade en kontakt där nere, så har hon jobbat helhjärtat, och endast ideellt, för att hjälpa befolkningen, framförallt barnen, i en by där nere i Rumänien. Hon har startat upp en hjälporganisation, sänt ett antal lastbilar med kläder, leksaker osv ner till Rumänien. varit där och hälsat på. anordnar loppis osv osv, allt för att samla in pengar och grejer till barnen där. och det sprider sig liksom bara mer och mer, mer folk som får reda på det, fler som vill hjälpa till. och det gör mig så glad och stolt!
Hur många timmar det kan ha tagit de här senaste fem åren? Säkert tusentals.
Hur många kronor har hon fått för detta? noll.
och jag vet, ibland kan man, det lilla omogna barnet i mig, bli sur. sur för att hon inte skaffat sig ett 'riktigt' jobb istället så att vi kunde få lite mer pengar och kanske typ ha råd att t.ex. ha lite bättre bilar än de, ibland fallfärdiga, vi har nu. ha en bättre materiell standard i familjen, ha mer moderna grejer, 'som alla andra har.' ha en platt-tv istället för en tjock-tv typ.(haha, shit vad ytlig jag är!) att jag hade kunnat fått mer ekonomisk hjälp, blivit lite mer bortskämd med t.ex. kläder och sånt. att det skulle vara 'coolare' för mig med en mamma som hade något flashigt välbetalt yrke än någon som är 'arbetslös' men lägger sin tid på att hjälpa.
MEN heeeeey ia!
När jag tänker efter, egentligen, så blir jag ju bara så grymt imponerad. Att någon orkar stå emot den där pressen att 'du måste bli något, du måste tjäna pengar, du måste ha ett bra arbete, du måste köra en snygg bil, du måste ha de nyaste prylarna i ditt hem'. Att bara totalt skita i den pressen, och istället investera sin tid, sitt liv, sina pengar, sina böner på att hjälpa folk som har det sämre... det är stort. beundransvärt.
ett exempel till: mamma har ett fadderbarn, i typ Lettland tror jag. Han är i tonåren, och han och morsan brukar skriva till varandra, och han berättade att hans typ största önskan/längtan här i livet var att ha en dator. Så vad gör då min morsa? (som inte direkt är gjord av pengar). Jo, hon köper en dator till grabben! Helt fantastiskt ju, så nu kan de mejla och så till varandra. OCH jag vill då tillägga att hennes egen dator är typ fallfärdig, och skulle nog egentligen behöva bytas ut. men hon tänker som vanligt på andra före sig själv.
ja.
jag blir imponerad. när jag tänker efter, egentligen. och jag tänker att när jag blir stor, om jag gjorde hälften så mycket, om jag engagerade mig hälften av vad hon gör, så skulle jag vara stolt över mig själv. Hon är kristen, hänger kanske inte så mycket i kyrkan och så, MEN hon bevisar för mig något annat. hjärtat, det där om att bry sig om andra. och det är ju det som egentligen betyder något.
så trots att jag kanske alltid kommer få leva med den där otillräckligheten i hennes närhet, det där att jag inte gör tillräckligt, lever rätt, säger rätt saker, skriver rätt saker....det där att jag inte gör det jag borde, att jag borde göra mer, att jag borde försöka vara en bättre människa, en bättre kristen, att jag borde vara mindre självisk...
trots våra problem...
... så är hon ändå i mina ögon en sann hjälte!
kärlek! /ia.
förresten och ps. :
om man vill skänka pengar till detta, till att hjälpa barn i rumänien och östeuropa, så kan man sätta in pengar på bankgiro 287-8452. de har också en enkel hemsida www.childreneastlink.se/ Bland annat har man samlat in 10 000 kronor till matkassar för dem där nere nu i jul. skänker ni pengar kan jag lova att det kommer till nytta för jag har ju sett själv hur ingen här tar något för egen del.
d.s.
1 kommentar:
The easiest way to have the most away from online booking deals would be to decide what days you would really like to visit a number
of months beforehand, and once you have decided start looking
over different strip hotels and what deals they've got
occurring at the moment. If you need to explore the town
life or perhaps have to avoid hopping towards the casinos
every evening of the stay; the golf clubs can be the top place for you
together with your partner. While you get lucky and be in Las Vegas, do visit nearby astonishing places like Hoover Dam or Grand Canyon.
Here is my web blog: nvarchar max ()
Skicka en kommentar