den jag vill vara

Jag tänker mycket på den här meningen: att bli den människa jag vill bli.

För jag tror inte att det är en slump. Att ’ojsan, blev jag en egoistisk 50-åring som är otrogen mot min man och har ett jobb som jag hatar – det var ju inte så jag hade tänkt det. ’

Jag tror att man, åtminstonde delvis, blir den man vill bli. Om man är medveten om det.

Medvetenheten är mitt viktigaste vapen i den här lilla boxningskampen. Självklart behöver man ibland bara slappna av och chilla lite och inte tänka så förbenat mycket (jag tänker ju ibland för mycket!) MEN jag VET att om jag bara såsar runt och inte tar aktiva val angående min karaktär, den jag vill vara, så skulle jag förfalla.

Jag vet inte med er, ni kanske är genomgoda av naturen och är födda som små snälla hjältar? Jag är det INTE.! Jag vilka dåliga sidor, tankar, handlingar jag är benägen till. Jag vet hur jag så lätt kan glida fel i tankarna. Jag vet hur lätt jag kan bli egoistisk och självcentrerad. Jag vet hur lätt jag kan bli självkritisk och destruktiv, hur jag kan, återigen, börja tro att jag skulle bli lycklig och lyckad om jag bara såg ut på ett visst sätt. Jag vet att jag kan skada mig själv – och andra.  Jag vet hur lätt jag kan börja döma och kritisera andra människor. Jag vet att jag lätt kan bli sur på mina nära. Jag vet att jag lätt blir grubblande och ledsen och tappar den där sprudlande livs-och Guds-glädjen. 

Jag vet att jag lätt kan rusa på i känslostormar för att det här känns ju så himla bra och så bara står man där en dag och undrar hur man kunde försätta sig i en sådan situation.  Jag vet att jag kan dricka för mycket alkohol. Jag vet att jag kan äta för lite mat och jag vet att jag kan bli beroende av socker. Jag vet att jag kan ha träningen som en avgud. Jag vet att jag kan svika kompisar. Jag vet att jag kan vara elak mot mina föräldrar. Jag vet att jag kan vara lat och bekväm. Jag vet att jag kan leva ett liv där jag tar ett medvetet avstånd från Gud.  And so on! (jag kanske inte borde berätta om alla mina dåliga sidor –ingen kommer vilja umgås med mig längre – haha)

Därför vet jag att för MIG är det i alla fall livsviktigt att stanna upp. Ofta. Tänka – vart är jag på väg nu? Leder de här valen mig närmare eller längre ifrån den människa jag vill bli. Längre eller närmare från Gud? Jag tror det kan vara viktigt att måla upp för sin inre syn de karaktärsdrag man eftersträvar. I alla fall om man som jag lätt dras åt att bli någon jag inte vill vara. 

Jag vill vara modig och god. Omtänksam, ödmjuk och kärleksfull. Jag vill vara vass och nästan arg när det gäller alla orättvisor som finns i världen. Jag vill ha självkontroll och inte bara springa dit känslorna leder mig. Jag vill ha tid och plats för Gud i mitt liv och jag vill vara öppen för spontanitet och prioritera umgänge och att vara social.

Det här handlar alltså inte om VAD jag ska bli ’när jag blir stor’ eller vad jag ska göra med mitt liv eller så. Sådant får lösa sig lite av sig själv. Men den jag ÄR medan jag gör de här sakerna är viktigt för mig. Hur jag ÄR som yrkesmänniska, som vän, som familjemedlem, som någons eventuella flickvän/fru någon gång i framtiden, som kristen, som församlingsmedlem, som bloggare. Det är viktigt för mig. Jag vill inte att det ska vara en slump. Jag vill ta aktiva val angående min karaktär.

Jag har redan spenderat, slängt bort, flera år på att vara någon jag inte ville vara. Sur, energilös, falsk. Självupptagen (ÄS gör en så sjukt självcentrerad : vad jag äter, hur jag tränar osv osv).

Nu låter det här kanske skithårt, som att jag liksom aldrig släpper loss, att jag kontrollerar mig själv osv osv. Så är det INTE. Ett utav mina mål med att bli den människa jag vill bli är att bli mera spontan, skrattande, galen och mindre grubblerier. Att vara den jag är. ia , men den bästa versionen av ia.

Hur gör man då? För mig handlar det alltså som sagt om att stanna upp och tänka till. Att ibland vara ensam och inte hela tiden omgiven av andra människors ’brus’. Att tänka på vad jag läser, ser på, lyssnar på osv. Att be till Gud. Att läsa Bibeln. Att umgås med människor som gör mig till en bättre version av mig själv.

Om man vet vad man vill är det enklare att nå dit.

kärlek! /ia