maxat

fortsätter väl traditionen med en liten veckosummering såhär på söndagnatten.

denna vecka har jag hunnit med detta:
- jobbat ca 48h
- längdskidor x 2, gym x 2, spinning, jogging + intervaller, crosstrainer, skivstång-intervall och en dag på snowboarden. (och en vilodag idag faktiskt - så det så)
- fyra-fem dejter och en jocke-dejt och en husgruppsträff

och ändå tycker jag att jag har tid att andas. vila. vara. sova. ätit (som en häst typ, haha) jag orkar. jag är stark. skön känsla.

och ja. jag vet att det är bortskämt att jag typ inte har ägnat så mycket av min tid åt städ, tvätt, matlagning, handlat osv.

och ändå. hinner jag det där jag inte vill hinna. spelar ingen roll om man springer i 100km/h. tankarna. tänk, tänk, tänk. alltid. visst, ofta tycker jag väl det är bra att vara lite analytisk, 'djup', men det kan lätt bli för mycket.

oron.
ibland för sådana små, trivila, onödiga saker: jag äter en massa onödigt skit. kommer ev. inte kunna träna tors-lör nästa vecka. och sånt gör mig ju orolig. vare sig jag vill eller inte.
men också framtidsoro och hur ska allt bli och klumpar i magen och små orosfåglar i bröstet.


och samtidigt. fjärilarna i magen. lyckofåglarna i bröstet. den självklara vetskapen om var man är trygg och vad man vill.

nu blev det väldigt djuriskt här.

MEN, något jag försöker tänka på: jorden kretar inte kring mig. jag/vi har det så bra. det finns så mycket elände, händer så mycket skit, människor som är sjuka och som mår så dåligt. och vad är då detta som jag går runt och tänker på?  ingenting. och det känns skönt att veta. att ingen dör om jag skulle göra lite fel-val här i livet. inte ens jag själv.

men Gud. kom och var med och trösta, led och lugna oroshjärtat.  

kärlek! /ia.