onsdag 16 januari 2013

bäbis-längtan

såhär på nätterna om jag får nån tid över att blogga (jobbar alltså) så blir det ju inte världens djupaste inlägg direkt.
men det här tänkte jag säga inatt:

jag är så sugen på att skaffa katt. en alldeles egen alltså, jag har ju min lilla bäbis-skutt Pipen nu när jag bor hemma hos mamma och pappa. sover hos mig nästan varje natt. mys-gullet!

och just för att jag tycker så mycket om att pussa på henne, så blir jag så sugen på en till, en egen. en liten kisse-miss kattunge, hur mysigt vore inte det?

fast det är ju dumt förståss.
dumt eftersom jag inte vet vart jag ska bo och hur länge. dumt att skaffa en katt och vänja den vid att vara ute om jag ev. ska flytta in till stan igen så smånigom.
dumt att binda upp sig med ett djur när jag planerar att resa en massa mer det/de kommande året/åren. dumt att ta ansvaret för en katt-bäbis när man har så oregelbundna arbetstider och dessutom vill kunna vara fri att göra vad man vill, när man vill. spontan åka-bort och sånt.

men kanske.... jag kan skaffa min katt och bo kvar hemma hos mamma och pappa livet ut? ha
eller skaffa en Baggbo-katt som får bo kvar där även om jag skulle flytta. låta morsan ta hand om min katt liksom, det vore väl fint?

fast å andra sidan, om jag ska flytta till egen lägenhet igen (vilket jag aldrig mer vill göra eftersom jag inte mår så bra av att vara själv) så vore det ju bra att ha katt-sällskap iallafall. någon att mysa runt i pälsen på, pussa litegrann...

så nu har jag börjat googla och Blocket-kolla.
vill nämligen vara lite fin i kanten och skaffa mig en ras-katt.
Helig Birma eller Ragdoll tror jag. så himla fina!

katt är nog det enda djuret jag skulle kunna tänka mig att skaffa. och nu har jag börjat drömma fritt och fått en fix idé.

det här kan sluta illa, haha.



förstår ni att jag skulle dö lite grann av att få äga en sån här?

kärlek! /ia

1 kommentar:

maria sa...

Jag gjorde det. Bara åkte och köpte en. Skitmysigt, tills han började skrika om nätterna. 2008 flyttade jag från Falun och han blev utekatt hos mamma och pappa. De gillar nog egentligen att jag bara lämnade honom där.. Nu har han förmodligen fått astma och hostar om nätterna när han varit ute i kylan. Säger veterinären att han måste ha medicin livet ut så är det slut. Mamma och pappa lär ALDRIG gå med på att krångla med det varje dag. Så här sitter jag i Stockholm och känner mig hjälplös. Han kan inte bo här, jag kan inte bo där.. :/ Det låter så enkelt från början, det blir mycket mer än man anat, jag lovar! Men åhhhh så mysigt det är också!