jag skulle ju sova inatt och bli en snäll och pigg och glad tjej. jo, tjena vad bra det gick!
gick och la mig vid 23, och skulle sova till nio...
men av massvis av olika anledningar så blev det ett evigt snurr i sängen fram till typ kl två, tre, när jag äntligen slockande. så det där med att vara pigg och utvilad kunde man ju fet-glömma.
MEN det finns andra små trix...
humöret och piggheten och glädjen fixades ändå. genvägen: spring dig till tusentals endorfiner på ett löpband. intervallträning är extra gynnsamt.
för återigen stod jag där med VALET (man har alltid ett val): trött som ett as. åka hem och lata mig, slöa, vara trött och lite smårisigt humör hela kvällen..... eller, släpa iväg mig själv till gymmet. lite frusen, hungrig, sådär tränings o-sugna ni vet?
men man får en sån sjuk stor belöning av att göra det ändå! jag vill bara tipsa och peppa alla till att göra det. att träna fastän ni helst vill slagga i soffan. för det är SÅ värt det och ni ångrar er aldrig efteråt. promise!
sen dess har jag varit pigg som en mört (vilket iofs kanske inte är riktigt lika lyckat nu kl halv ett när jag borde sova. hoppas, hoppas jag kan sova inatt bara. att inte kunna, sånt får mig att tro att jag ska bli psykiskt sjuk och galen. avskyr att snurra runt som en orolig ål i sängen....)
och vet ni mer vad som är så bra med träning. (nu när vi ändå är inne på det och det blev ett sådant inlägg. )jo: man återfår sitt självförtroende. för mig är det så iallafall. och nej, alltså inte bara det där kroppsliga självförtroendet, att man tränat och därför kan känna sig nöjd med dagen (och pressa mat med gott samvete, hehe - kvällens diet-mat bestod av kebabpizza och semla. nice -det är så jag hade tänkt komma i form! ;) )
MEN man (jag iallafall) får tillbaka även det där andra självförtroendet. det inre.
för ibland tappar jag det helt. tyvärr. det åker ner på noll. kanske lite kroppen och utseendet, men mest att jag känner mig fel, fel, fel. fel tankar, fel känslor, tråkig, tyst, blyg, trött, mosig. att jag är fel, och att jag borde ändra på mig för att bli någon kul att vara med.
men när jag tränar, då blir jag åter en superwoman. eller ja, en helt ok tjej iallafall. i mina egna ögon. om att jag, hela jag, är bra. något värt att ha, att vara med. att jag liksom är lagomt schysst, smart och rolig typ. jag känner mig tillräcklig. som jag är, den jag är.
ja,den bästa medicinen.
och ja, så är jag nog lite high på andra saker och känslor än endorfinerna också. yeah yeah livet liksom. OCH dessutom, det blir en Italien-resa i slutet av augusti/början av september. en vecka på Sardinien med några av mina allra bästa pang-brudar. Hur bra kommer inte det bli liksom?
ja.
ibland har man det bra alltså.
TACKSAMHET.
frid och kärlek! /ia
gick och la mig vid 23, och skulle sova till nio...
men av massvis av olika anledningar så blev det ett evigt snurr i sängen fram till typ kl två, tre, när jag äntligen slockande. så det där med att vara pigg och utvilad kunde man ju fet-glömma.
MEN det finns andra små trix...
humöret och piggheten och glädjen fixades ändå. genvägen: spring dig till tusentals endorfiner på ett löpband. intervallträning är extra gynnsamt.
för återigen stod jag där med VALET (man har alltid ett val): trött som ett as. åka hem och lata mig, slöa, vara trött och lite smårisigt humör hela kvällen..... eller, släpa iväg mig själv till gymmet. lite frusen, hungrig, sådär tränings o-sugna ni vet?
men man får en sån sjuk stor belöning av att göra det ändå! jag vill bara tipsa och peppa alla till att göra det. att träna fastän ni helst vill slagga i soffan. för det är SÅ värt det och ni ångrar er aldrig efteråt. promise!
sen dess har jag varit pigg som en mört (vilket iofs kanske inte är riktigt lika lyckat nu kl halv ett när jag borde sova. hoppas, hoppas jag kan sova inatt bara. att inte kunna, sånt får mig att tro att jag ska bli psykiskt sjuk och galen. avskyr att snurra runt som en orolig ål i sängen....)
och vet ni mer vad som är så bra med träning. (nu när vi ändå är inne på det och det blev ett sådant inlägg. )jo: man återfår sitt självförtroende. för mig är det så iallafall. och nej, alltså inte bara det där kroppsliga självförtroendet, att man tränat och därför kan känna sig nöjd med dagen (och pressa mat med gott samvete, hehe - kvällens diet-mat bestod av kebabpizza och semla. nice -det är så jag hade tänkt komma i form! ;) )
MEN man (jag iallafall) får tillbaka även det där andra självförtroendet. det inre.
för ibland tappar jag det helt. tyvärr. det åker ner på noll. kanske lite kroppen och utseendet, men mest att jag känner mig fel, fel, fel. fel tankar, fel känslor, tråkig, tyst, blyg, trött, mosig. att jag är fel, och att jag borde ändra på mig för att bli någon kul att vara med.
men när jag tränar, då blir jag åter en superwoman. eller ja, en helt ok tjej iallafall. i mina egna ögon. om att jag, hela jag, är bra. något värt att ha, att vara med. att jag liksom är lagomt schysst, smart och rolig typ. jag känner mig tillräcklig. som jag är, den jag är.
 |
| träna gott folk. träna! då blir man glad :) |
och ja, så är jag nog lite high på andra saker och känslor än endorfinerna också. yeah yeah livet liksom. OCH dessutom, det blir en Italien-resa i slutet av augusti/början av september. en vecka på Sardinien med några av mina allra bästa pang-brudar. Hur bra kommer inte det bli liksom?
ja.
ibland har man det bra alltså.
TACKSAMHET.
frid och kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar