En sak som jag tänkte på innan, och nu efter, min Indien-resa
är att man möter rätt många människor som säger saker i stil med: ’Åh du är så
modig, nått sånt skulle jag också vilja göra. ’.
Det verkar finnas så många människor som drömmer om saker, men inte gör det. Sen kan det säkert vara allt från att ut och resa,
till att våga resa själv utan kompisar, till något helt annat som att byta jobb
eller starta eget eller satsa på sin hobby eller bryta sig ur ett förhållande
eller börja med nån ny grej. Jag säger: Gör det där du vill göra!
Och så klart det inte är så himla lätt alla gånger. Men jag
tror stenhårt på orden MAN KAN OM MAN VILL. Jaha, säger nån då.. Pengar? Ledighet? Trygghet? osv osv. Men vill
man, tillräckligt mycket, så fixar man det där, på det ena eller andra viset.
Jag vill uppmuntra till att våga. För jag tror det är allra
mest det det handlar om. Att våga släppa taget om den där bekvämligheten, om
tryggheten, för att följa sitt hjärta och sina drömmar. Och då är det ju såhär
tror jag: ska man följa en dröm måste man alltid offra något. Och det kommer
aldrig att kännas 100% bekvämt. 'Det som
är värt att ha kommer alltid att kosta något.' Och man kommer säkert vara
lite rädd och undra vad man håller på det. Men heeey, det är värt det! Det är
så det ska vara. För om man inte var lite, lite obekväm med det hela, då kanske
det inte är sin dröm man följer. Det ska kännas i magen. Man kan inte vinna
utan att våga.
Man kanske måste offra lite pengar, eller en bekväm
anställning, eller myset med pojkvännen, eller sluta lyssna på vad andra säger
åt en att göra.
Jag blir liksom lite ledsen när jag hör att det verkar vara
så många som drömmer, men inte tror att de kan göra det. Som tror att det inte är
för dem. Som att det är för sent, för tidigt, inte nu…
och jag tror ju på Gud. och jag tror han vill använda oss och har en plan för var och en. och ofta tror jag han kan lägga ner en längtan och drömmar i oss människor... som känns lite läskiga. lite utanför våra bekvämlighetsramar. och vet ni vad det bästa med det är? Jo - hamnar vi utanför vår bekvämlighetsram så blir vi så mycket mer benägna att vända oss till Gud. Be till honom. Låta honom leda och hjälpa oss. Jag kan ju säga att det inte var så himla kul att vara utan visum till Indien fram till näst sista dagen... men: jag fick be till Gud och lita på att han skulle fixa det om det var meningen att jag skulle komma till Indien. Och dit kom jag ju!
det jag tänkte säga var alltså det här: Har du en dröm – våga förverkliga den! Nu. snarast.
Annars kommer du ju aldrig få reda på om det var nått som
var värt att drömma om. Eller hur?
Jahaja.
Och jag har drömt om Afrika. Jag vet inte ens om jag gör det
fortfarande. Men ändå… jag vill nog åka. Jag borde åka.
Ska bara bestämma mig lite.. och sen dra igång karusellen
igen med vaccinationer, visum, flygbiljetter osv. Visst låter jag taggad? Haha.
Men jag tror ju ganska hårt på det där med att ta viljebeslut, det man vet att
man vill, och sen inte lyssna på känslorna så himla mycket. Jag känner inte för
att åka men jag VILL åka. (Fast ni kan vara lugna, blir max 4 veckor denna
gången, så så länge behöver ni inte sakna mig J
)
så kom igen nu vänner. jag vill höra om hur ni gör det där ni vill fast ni egentligen kanske tror att ni inte kan eller vågar. det kan ni! jag vet det.
Kärlek! /ia,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar