' När mänskligheten ruttnar i en hög och alla ba: "vad är bäst för mig?" '
jag tänker ofta att jag ska börja se på/läsa nyheterna lite oftare. för att hänga med i vad som händer och så.
MEN damn, varje gång jag gör det får jag ju sån ångest och ont i magen. det är ju så himla mycket skit som händer. och jag VET att det inte är någon bra taktik att blunda och hålla för öronen och inte låtsas om någonting. jag vill inte vara sån. men ibland vill jag göra så ändå. blunda, leva i min rosa lilla drömbubbla, där allt är fint och vackert, och inte låtsas om att det regnar där utanför.
det kan göra så förbannat ont att ta in allt elände. speciellt om man är lite ömtålig och har någon sorts vision om att rädda världen. varje gång jag ser på nyheterna får jag samvetskval och tänker: vad ska jag göra? för jag vill ju göra någonting. förändra, förbättra. jag vill inte leva i min fluffiga sockervaddsbubbla och skita i hur alla andra människor på den här jorden har det.
men ändå är det så jobbigt. att ta in. för samtidigt som jag vill, så vill jag inte. på samma gång. jag vill inte 'offra' hela mitt liv till att sitta i en hydda i afrika, rädda pingviner på nordpolen eller dela ut biblar i Kina. jag vill leva här och nu, må bra, andas, njuta av livet. vara i sverige och glida runt på en räkmacka med mitt fantastiskt roliga jobb, mina suveräna vänner, idrotta, prestera, satsa, nöjes-resa, pirr-i-magen-mysa.... osv.
och så ser jag. hör jag. hur vedervärdigt dåligt vissa människor har det. hur vedervärdigt dåligt vissa människor beter sig. en svensk 15-årig tjej som inom några timmar får 600 svar av män på en annons om gruppsex. om hur kvinnor i Indien kan räkna med att bli gruppvåldtagna om de går ut. hur kristna i nordkorea kan bli mördade av anledningen att de äger en Bibel. om barnsoldater i afrika. om hur vi skövlar och förstör vår jord. prostiutiton och sexslaveri. cancer. alkoholism och missbruk. psykiska sjukdomar. trasiga familjer, trasiga barn. mobbing. ätstörningar, sjävlskadebeteende. ekonomiska kriser. girighet och maktmissbruk. militärkupper. kidnappning. knarkhandel. hustrumisshandel.
och då skäms jag.
skäms över att mina största problem här i livet typ är att jag tycker att jag väger fem kilo för mycket och att jag inte vet om jag ska åka till afrika eller till indien eller till båda.
jag skäms för att jag känner att jag bara sitter på mitt arsle, framför en dator, skriver om saker men gör ingenting. jag skäms när jag bara lullar runt och inte tar vara på mitt liv och min chans att göra något gott.
jag skäms över att jag inte ens vet om jag vill göra nånting. över att jag inte vill lyssna på och ta in världens rop på hjälp för att jag vill stanna kvar i min lilla mysbubbla.
och när jag blir så här känner jag mest för att.... typ festa och dricka och bara glömma allt för en liten stund. slippa tänka så mycket jämt. inte världens smartaste lösning på problemet va?
men hur ska man göra?
om man är en sån som tar på sig alla världens sorger och lägger dem på sina egna axlar. om man ständigt brottas med det dåliga samvetetet av att inte göra tillräckligt, vara tillräcklig.
prestations-samvetet.
ska man bara skita i det? skita i att ta in allt eläde för att man mår dåligt av det? eller ska man tro att den här viljan att förändra, förbättra är nerlagt i en av en anledning? av att Gud vill använda det till att vara ett verktyg till att uträtta något gott.
vilken ände av problemet är det man ska ta itu med? är det att göra mer? eller är det att slappna av mer, inte ta åt sig av all skit?
hade tänkt att ha som nyårslöfte att se på/läsa ner nyheter. men jag vet faktiskt inte om jag pallar.
Gud, hjälp mig att sortera. att ta in lagomt mycket (ha, vilken svensk bön!). lagomt mycket, till vilja att förändra men att inte drunkna i allt det svarta.
kärlek! /ia.
ps. och så vill jag säga att det här handlar om mig. att jag inte alls lägger någon press på min omgivning att leva upp till samma krav som jag har på mig själv. att jag inte ser ner på människor som har förmågan att njuta av livet utan att få dåligt samvete. jag är mest lite avundsjuk. d.s.
jag tänker ofta att jag ska börja se på/läsa nyheterna lite oftare. för att hänga med i vad som händer och så.
MEN damn, varje gång jag gör det får jag ju sån ångest och ont i magen. det är ju så himla mycket skit som händer. och jag VET att det inte är någon bra taktik att blunda och hålla för öronen och inte låtsas om någonting. jag vill inte vara sån. men ibland vill jag göra så ändå. blunda, leva i min rosa lilla drömbubbla, där allt är fint och vackert, och inte låtsas om att det regnar där utanför.
det kan göra så förbannat ont att ta in allt elände. speciellt om man är lite ömtålig och har någon sorts vision om att rädda världen. varje gång jag ser på nyheterna får jag samvetskval och tänker: vad ska jag göra? för jag vill ju göra någonting. förändra, förbättra. jag vill inte leva i min fluffiga sockervaddsbubbla och skita i hur alla andra människor på den här jorden har det.
men ändå är det så jobbigt. att ta in. för samtidigt som jag vill, så vill jag inte. på samma gång. jag vill inte 'offra' hela mitt liv till att sitta i en hydda i afrika, rädda pingviner på nordpolen eller dela ut biblar i Kina. jag vill leva här och nu, må bra, andas, njuta av livet. vara i sverige och glida runt på en räkmacka med mitt fantastiskt roliga jobb, mina suveräna vänner, idrotta, prestera, satsa, nöjes-resa, pirr-i-magen-mysa.... osv.
och så ser jag. hör jag. hur vedervärdigt dåligt vissa människor har det. hur vedervärdigt dåligt vissa människor beter sig. en svensk 15-årig tjej som inom några timmar får 600 svar av män på en annons om gruppsex. om hur kvinnor i Indien kan räkna med att bli gruppvåldtagna om de går ut. hur kristna i nordkorea kan bli mördade av anledningen att de äger en Bibel. om barnsoldater i afrika. om hur vi skövlar och förstör vår jord. prostiutiton och sexslaveri. cancer. alkoholism och missbruk. psykiska sjukdomar. trasiga familjer, trasiga barn. mobbing. ätstörningar, sjävlskadebeteende. ekonomiska kriser. girighet och maktmissbruk. militärkupper. kidnappning. knarkhandel. hustrumisshandel.
och då skäms jag.
skäms över att mina största problem här i livet typ är att jag tycker att jag väger fem kilo för mycket och att jag inte vet om jag ska åka till afrika eller till indien eller till båda.
jag skäms för att jag känner att jag bara sitter på mitt arsle, framför en dator, skriver om saker men gör ingenting. jag skäms när jag bara lullar runt och inte tar vara på mitt liv och min chans att göra något gott.
jag skäms över att jag inte ens vet om jag vill göra nånting. över att jag inte vill lyssna på och ta in världens rop på hjälp för att jag vill stanna kvar i min lilla mysbubbla.
och när jag blir så här känner jag mest för att.... typ festa och dricka och bara glömma allt för en liten stund. slippa tänka så mycket jämt. inte världens smartaste lösning på problemet va?
men hur ska man göra?
om man är en sån som tar på sig alla världens sorger och lägger dem på sina egna axlar. om man ständigt brottas med det dåliga samvetetet av att inte göra tillräckligt, vara tillräcklig.
prestations-samvetet.
ska man bara skita i det? skita i att ta in allt eläde för att man mår dåligt av det? eller ska man tro att den här viljan att förändra, förbättra är nerlagt i en av en anledning? av att Gud vill använda det till att vara ett verktyg till att uträtta något gott.
vilken ände av problemet är det man ska ta itu med? är det att göra mer? eller är det att slappna av mer, inte ta åt sig av all skit?
hade tänkt att ha som nyårslöfte att se på/läsa ner nyheter. men jag vet faktiskt inte om jag pallar.
Gud, hjälp mig att sortera. att ta in lagomt mycket (ha, vilken svensk bön!). lagomt mycket, till vilja att förändra men att inte drunkna i allt det svarta.
kärlek! /ia.
ps. och så vill jag säga att det här handlar om mig. att jag inte alls lägger någon press på min omgivning att leva upp till samma krav som jag har på mig själv. att jag inte ser ner på människor som har förmågan att njuta av livet utan att få dåligt samvete. jag är mest lite avundsjuk. d.s.
1 kommentar:
Bestämde mig för att skicka vidare ett "visdoms"?-ord jag fick av en vän. För ibland känner jag att jag slösar bort mina dagar och inte gör något vettigt av dem. Varken gör nått vettigt till Guds ära, eller för att hjälpa andra (vilket kanske egentligen är samma sak), och då sa hon: "Läs alltid lite bibel varje dag. För har du läst i din bibel så har du inte slösat bort din dag, då har du sått något i ditt liv". Jag gillar det, för nu kan jag (hyfsat) vila ibland och läser jag också min bibel så behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag vill ta det lugnt, för jag har sått något :)
Skicka en kommentar