--

gå till huset med balkong
där järnvägsbommen ringer
under den varma, svarta plåten
har jag lämnat några drömmar

en dag lämnade jag allt
man kunde låta tiden vara
det känns som andra sidan jorden
vi kanske hade alla svaren

jag har kämpat med en dröm
jag ville inga brustna hjärtan
inga slitningar i blodet
jag ville hitta Söndermarken
/L. Winnerbäck.


Ledsen för de jag sårat. Och jag är rädd. Tänk om jag gör det igen. Ett brustet till. Eller två till.
Och allt jag vet är att det kommer bli kämpigt. En kamp mot mig själv, mina egna rädslor och känslor, mot andras åsikter, mot samveten, mot kravet på ärlighet, mot känslan av förväntningar, mot frestelsen att döma och gå, mot overkliga förväntningar på perfektionism, mot viljan att försöka göra den andre till det man själv vill att den ska vara.

Men, det konstiga är, den här gången känns det så stort, så helt annorlunda mot något jag förut varit med om, att jag faktiskt kanske är beredd att kämpa. Inte fly, inte stoppa huvudet i sanden, inte ta den lätta vägen ut. Som jag ofta frestas att göra. Nej, våga.. När något är så fint att det gör ont i hjärtat så kan jag inte bara lämna. Utan att ge det en chans.


Och för att lätta upp seriositeten lite så bjuder jag på en av Maddes skönaste kommentarer i helgen (eller egentligen kanske den var rätt taskig men jag är för korkad för att ta det på det viset)
- Ia, du ser ut som en prostituerad.
Förklarar man sammanhangen blir det mycket enklare att förstå, (haha, det kanske också verkar lite konstigt) men det struntar vi i, tagen ur sitt sammanhang blir kommentaren så mycket roligare. So thank you darling! : )

Och annat roligt: idag blev jag värsta sjuksköterskepepp! Bra. på att bli färdig, komma ut i verkligheten och jobba. (bara lite över ett år kvar!) Utvecklas. Blev så pepp att jag till och med för skojs skull kollade upp en massa jobbannonser på Platsbanken. Bara för att se vad som finns. Spännande att bara söka jobb vartsomhelst (får dock inte vara en håla på landet!!) och så flytta dit man får jobb. Hoppas äventyrarn i mig vågar göra det den dagen det kommer. Inte bli fast, villa, volvo, hund-träsket är inget jag drömmer om! (säger inte att jag inte kan tänka mig att ha allt det där - men jag vill inte ha det som livsmål)

Och jag kanske har en plan för sommaren. Den kan säkert komma att revideras, men jag är i alla fall sugen på nått. Och hoppas det går vägen om det nu är det jag vill.

/ia.