torsdag 25 november 2010

--

En gammal känd psalm. Jag tycker den är fin. Jag tänker på min mormor.


Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Känner lugnet.
godnatt
/ia.

Inga kommentarer: