--

Yes, idag var första dagen på praktiken, första riktiga dagen. Som jag bävat för. Jo jag vet, jag borde egentligen tycka det här är skitkul, akutspår och allt, men jag har mest varit rädd.

Rädd för att känna mig så bortkommen och okunnig att jag ska gå hem och gråta och vilja hoppa av utbildningen. Rädd att förväntas kunna en massa saker som jag inte kan, och så kommer jag känna mig värdelös och kass och tänka att jag aldrig kommer klara av att bli en bra sjuksköterska. Rädd att jag ska kugga på akut-tentan. Rädd att jag ska tycka att det är tråkigt och (återigen) börja tvivla på mitt yrkesval. Rädd att gå runt och vara ständigt trött. Men den allra största rädslan, och det är det som är så hemskt för det är kanske det som beskriver mitt liv bäst, är rädslan för att jag inte ska ha tid att träna så mycket jag vill. Ha, så sjukt typiskt mig. Rädd att inte orka träna. Inte hinna träna minst 5 ggr i veckan. Rädd att äta för mycket om man blir trött för man vill ju ändå känna att man orkar vara alert och ta in så mycket som möjligt ute på praktiken. Rädd att bli bjuden på fika och inte våga och kunna säga nej. Rädd att känna mig tjock.
Ja. Det var jag det. I ett nötskal. Jag kan skratta åt det ibland. Men innerst inne tycker jag bara att det är sorligt. Att jag är så fast.

MEN, det finns andra saker. Som gör mig glad. Och varm. Från insidan. Tack fina du!


Men, första dagen har varit helt ok. Ingen verkar förvänta sig så mycket av oss, så det är ju skönt. Och det är intressant, även om jag inte tror att IVA riktigt är min grej. För mycket apparater och för lite vaken patientkontakt för min del.

Och, det här är ju verkligen också lysande för mig som ska göra praktik åtta veckor på en operationsavdelning: Vi fick kolla på en operation idag. Efteråt ville jag spy (nu överdriver jag lite, men lite grann ville jag spy iallafall). Blev illamående av att se hur de höll på och karva och gräva i en människa. Och ljuden var nog nästan ännu värre. Blä! Och hur kunde jag när jag var yngre drömma om att bli läkare. Fy sjutton. Nu tycker jag det mest verkar äckligt.

Hoppas jag vänjer mig, annars kan det nog bli åtta tuffa illamåendeveckor på 45:an. Och jag kan nog redan nu säga att jag inte ska bli operationssjuksköterska iallafall.

Puss hej
jag klarar mej (rimm!)
nu ska jag sticka iväg på träning.
/ia.