--

Idag skulle jag köpa en födelsedagspresent till min syster. Shoppade lite inredning åt mig själv istället. Typiskt. Men det blir bra. Snyggt hemma och Anna ska få nått hon med såsmåningom.

Och det har varit en fin dag. Det är så många dagar som är fina nuförtiden.

Jag har träffat Jocke. Det var för längesen. Men bra att det blev idag. Fredagsfika is the shit förresten, älskar det för då får man en känsla av att det är helg. Unna sig köpekaffe. Latte till och med. Vi testar olika cafén i stan. Idag blev det Kopparhatten. Med konst på väggarna.

Och kyrkan idag också. Allhelgonakonferens. Jag får faktiskt kyrkabstinens när jag inte vart där på ett tag, blev ju inget förra helgen. Och liksom känner att det är nått som fattas. Efter jag vart i kyrkan känns det alltid som jag kan andas. Normalt. Ofta i flera dar. Och man slutar kolla för mycket in i sig själv. I obehaget. Och lyfter blicken och ser andra människor.

Och det är liksom inte det att jag tror att Gud är mer i kyrkan än nånannanstans. Jag kan uppleva hans närvaro precis lika stort när jag är alldeles ensam på min morgonpromenad och solen lyser över en istäckt damm. Då är han där. Och när jag nästan dör av skratt med någon jag tycker om. Då är han där. Jag tror inte ens att man absolut nödvändigtvis måste gå i kyrkan för att kalla sig troende och kristen. Däremot tror jag att det är lättare att komma ihåg. Vad man vill. Vad man mår bra av. Vad Gud gjort och vill med livet. Och känna gemenskap. Med andra. Kyrkan är ju liksom som en extra familj. Med så fina fina syskon.

Ja man blir så levande att vara omgiven av fina människor. Vänner och sånt. En gudagåva. Tack!

Nu borde jag sova. Om det går, sånt vet man aldrig i förväg.. Men först bara packa upp min fina inredning från Village.

Kram
/ia.