tisdag 16 november 2010

--

Helig vrede
Vad är det liksom?
Visst ska man, som kristen, vara ödmjuk, förlåtande osv. osv.

Men inte ens Gud är snäll (som Mark lärde oss, vilka heta diskussioner, hihi) utan Gud är god. Vilket innebär att han känner helig vrede. Inför sånt som är fel. För ja, jag tror faktiskt att det finns rätt och fel.

Och jag är glad att jag kan bli förbannad. Vrede. Tex. över
- Människor som stjäl från gamlingar
- Barnpornografi (fy *** säger jag bara!)
- Sexuella utnyttjanden i alla dess former (funderar faktiskt seriöst på om jag inte tycker att kastrering borde finnas som ett straff i svenskt rättsväsende) För finns det något som är mer kränkande?
- Folk som myglar till sig pengar som de inte har rätt till – och människor som bara tänker på pengar och kör över andra i sin väg att få så mycket som möjligt.
- Att människor svälter ihjäl när andra har ett sådant sjukt överflöd av materiella prylar.
- Krig
- Skitsnack och mobbing.
- Utvisningar av flyktingar/invandrare som skaffat sig ett nytt liv här i Sverige.
- Föräldrar som misshandlar sina barn – både fysiskt eller psykiskt. Eller förresten föräldrar som inte tar väl hand om sina barn överhuvudtaget (dock skillnad på att göra sitt bästa men inte alltid lyckas – föräldrar är ju också bara människor)
- Och massa andra saker.

Men det sköna är, att även om jag, med rätta, blir förbannad över det här, så är det inte min uppgift att döma. Tack och lov. Min är domen, säger Herren. Ja, tack för det.

Och om någon uppriktigt ångrar sig så är det min uppgift att förlåta. Inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger (= i evighet).

Förresten är ett uppriktigt förlåt bland det finaste som finns. Som berör mig mer än mycket annat. Att be om förlåtelse är stort.

Ja, jag är glad att jag blir arg. Den dagen jag kan läsa nyheter om hemska saker utan att bry mig, då hoppas jag någon slår mig i huvudet. (Jag har en väldigt tung stekpanna här hemma hos mig som ni kan få låna!)

och nej, lilla ia. inte skriva nått om vad som händer på riktigt. nu. privatliv. det inre. det kan vara så skört, och man ångrar att man blottar sitt hjärta så. så nej, lite åsikter och "politiska" inlägg blir bra. skydda sig själv.

och berätta knäppa saker, som att jag tinar blodpudding på elementet (ja, inte direkt på, men på papper på elementen). sånt får man säga. det får räcka så.

kram
/ia.

2 kommentarer:

the life of a wife sa...

halkade in på din blogg... intressant inlägg och verkligen helt sant!

johanna sa...

ia, slutar aldrig förundras över dina inlägg..du träffar så rätt på något vis

tack!! den kramen var varm och go, här får du en tillbaka :)