--

ibland tänker jag: usch, jag borde lägga ner det här. Det här med att ge ut delar av mitt privatliv på en blogg.

Men: jag bara måste skriva. så enkelt är det. det ligger liksom i mig och är en del av mig. annars blir jag inte hel. så precis som jag är träningsberoende så är jag skrivberoende.

Och vems privatliv skulle jag skriva om om inte mitt eget? jag kan ju gott inte lägga ut nån annans stackares privatliv här, eller hur? (även om säkert personer i min närhet blir lite uthängda då och då -sorry. hoppas mest på ett positivt sätt).

Och ibland räcker det med att låna ord från andra.. nåra rader som följt med genom en massa år. och som aldrig gjort sig bättre än nu. tror jag.

Men lägg armarna runt mig

och slit ut vad jag har

och gräv i det dunkla,

men sök inga svar

för jag lovar ingenting

det är det enda jag kan hålla

men jag känner nånting

jag är så gott som förtrollad
/L.Winnerbäck.

Och jag älskar när snöflingorna trillar ner utanför mitt fönster.Gud har gjort världen vacker. Och lagt massa kärlek där. Ta tillvara på det.

Ha en bra dag.

/ia.