tänkte dela med mig av några av de bästa och klokaste tankarna jag tänkte i helgen, slutsatserna jag drog, och det som gjort mig glad.
i fredags blev jag glad för att jag tyckte att jag hade en ganska så perfekt ledig dag. nuförtiden när jag är tillsammans med Micke så känner jag ju inte samma sociala behov de lediga dagarna utan jag tycker snarare det bästa som finns är att stanna hemma, ensam, och bara mys-pyssla. så det gjorde jag.
städade, en fröjd när man känner att man har tid och lust, och när det blir sådär rent, snyggt, fräscht efteråt. så till syrran och morsan: det bor nog en städoman i mig, det hade man väl aldrig kunnat tro ;)
var ute och gick vinterpromenad och körde ett bra pass på gymmet.
hann träffa Mikael en stund innan han skulle till backen och jobba - kort men trevligt ;)
och sen: jag är glad för att jag har så fina vänner. vi var ut och åt mat på Kopparhatten och mina vänner är så bra, fina, snälla, glada, härliga, äkta.
jag vet att ni finns där, och det betyder enormt mycket.
en insikt: det här med bloggandet. jag tycker om att skriva, visst. men det får inte bli en jakt på så många läsare som möjligt, oavsett vad jag skriver. nä, jag vill skriva för att jag har lust, när jag vill och känner för det. jag skriver hellre något vettigt/något jag kan stå för varannan dag en fem meningslösa inlägg om dagen bara för att locka läsare. jag vill ju skriva till Guds ära, men inte med hur många som läser utan vad jag skriver.
en annan insikt: jag tror inte man ska jaga lyckan som att allt måste vara perfekt för att livet ska kännas ok. man får vara ärlig mot sig själv och erkänna att livet är inte perfekt, att man är ledsen ibland över vissa saker, att det finns saker som man inte riktigt förstår meningen med. det får vara så!
livet kan vara så fint ändå, i det där bräckliga, trasiga, icke-perfekta. inte minst upplever jag mitt liv som mer ärligt när jag accepterar det här iställeet för att försöka hålla upp en lycko-fasad.
jag är så glad när jag lyckas fånga känslan: jag förstår inte meningen med allt, men det gör inget, jag får övelämna det åt Gud och vara helt trygg ändå. häftig känsla!
en glad känsla: när man varit borta en hel dag, och visserligen haft det väldigt trevligt, men känner att man längtar hem. den känslan av att ha en egen liten mini-familj som man tycker om SÅ mycket. känslan av att ha ett tryggt hemma. det fina i att komma hem till det där hemmet och det är inte tyst, tomt, mörkt och kallt. nä, där finns redan dem jag längtar efter och fyller lägenheten med liv. Mikael och våra 'adoptivbäbisar' hehe, älskade lurviga, busiga djur. lill-familjen gör mig varm i hjärtat.
och Tacksam.
i fredags blev jag glad för att jag tyckte att jag hade en ganska så perfekt ledig dag. nuförtiden när jag är tillsammans med Micke så känner jag ju inte samma sociala behov de lediga dagarna utan jag tycker snarare det bästa som finns är att stanna hemma, ensam, och bara mys-pyssla. så det gjorde jag.
städade, en fröjd när man känner att man har tid och lust, och när det blir sådär rent, snyggt, fräscht efteråt. så till syrran och morsan: det bor nog en städoman i mig, det hade man väl aldrig kunnat tro ;)
var ute och gick vinterpromenad och körde ett bra pass på gymmet.
hann träffa Mikael en stund innan han skulle till backen och jobba - kort men trevligt ;)
och sen: jag är glad för att jag har så fina vänner. vi var ut och åt mat på Kopparhatten och mina vänner är så bra, fina, snälla, glada, härliga, äkta.
jag vet att ni finns där, och det betyder enormt mycket.
en insikt: det här med bloggandet. jag tycker om att skriva, visst. men det får inte bli en jakt på så många läsare som möjligt, oavsett vad jag skriver. nä, jag vill skriva för att jag har lust, när jag vill och känner för det. jag skriver hellre något vettigt/något jag kan stå för varannan dag en fem meningslösa inlägg om dagen bara för att locka läsare. jag vill ju skriva till Guds ära, men inte med hur många som läser utan vad jag skriver.
en annan insikt: jag tror inte man ska jaga lyckan som att allt måste vara perfekt för att livet ska kännas ok. man får vara ärlig mot sig själv och erkänna att livet är inte perfekt, att man är ledsen ibland över vissa saker, att det finns saker som man inte riktigt förstår meningen med. det får vara så!
livet kan vara så fint ändå, i det där bräckliga, trasiga, icke-perfekta. inte minst upplever jag mitt liv som mer ärligt när jag accepterar det här iställeet för att försöka hålla upp en lycko-fasad.
jag är så glad när jag lyckas fånga känslan: jag förstår inte meningen med allt, men det gör inget, jag får övelämna det åt Gud och vara helt trygg ändå. häftig känsla!
en glad känsla: när man varit borta en hel dag, och visserligen haft det väldigt trevligt, men känner att man längtar hem. den känslan av att ha en egen liten mini-familj som man tycker om SÅ mycket. känslan av att ha ett tryggt hemma. det fina i att komma hem till det där hemmet och det är inte tyst, tomt, mörkt och kallt. nä, där finns redan dem jag längtar efter och fyller lägenheten med liv. Mikael och våra 'adoptivbäbisar' hehe, älskade lurviga, busiga djur. lill-familjen gör mig varm i hjärtat.
och Tacksam.
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar