torsdag 15 augusti 2013

Våga bli berörd...

KVINNA, 44:

»Beväpnade män intog min by för fem år sedan. De slet ut alla från husen och bakband oss på torget. Sedan tände de eldar och värmde plast som de smälte fast på våra kroppar. De gick också runt och skar i folk. Min man och mina två små barn högg de i bitar med machetes. Mig stack de med knivar överallt och så våldtog de mig. Jag vet inte hur många de var. Efter fem tappade jag medvetandet. För två månader sedan blev jag våldtagen igen när jag letade mat på fältet. Sedan dess går jag med krycka och kissar blod. Jag klarar inte att vara bland folk och sitter mest inne. Jag vågar inte gå ut på fältet heller. Så fort jag inte sysselsätter mig med något får jag upp hemska bilder framför ögonen. Bilder av hur de högg sönder mina barn. Det känns ofta som att jag ska få hjärtattack.«

mer ur artikeln:

Doktor Mukwege lever i resultatet av tortyren. På listan över vad väpnade grupper gör mot hans patienter: hugger huvudet av maken och lägger det på kvinnans bröstkorg under våldtäkten, tvingar den våldtagna att sitta på glödande kol, kastar syra över underlivet, skär sönder brösten, värmer en plastflaska över öppen eld och kör upp den i slidan. Som regel utförs det inför öppen ridå och i vissa byar har så många som tre av fyra kvinnor våldtagits. Inga åldrar har skonats. 
Professor Ellinor Ädelroth darrar på rösten när hon berättar om barnvåldtäkterna. 
– Vi fick in en treåring som var fullständigt söndertrasad. Det fanns inget kvar av ändtarm och underliv. Doktor Mukwege bara skrek rakt ut när han skulle operera henne. 
(och detta var bara ett av många hemska exempel)

när man läser sånt här.... ska man bli arg? lägga sig ner och gråta? krypa under täcket och låtsas som ingenting? köpa en flygbiljett till Afrika? ge pengar i en insamlingsbössa.? ladda en bössa och skjuta nån? 
bli en mans-hatare? börja jobba för Läkare utan gränser? 
ignorera allt och istället bekymra sig för vad man ska ha för sorts golv i den nya sommarstugan? be till Gud? 
jag vet inte....

en gammal bekant, Karl-Johan, skrev så klokt om  att bistånd kanske inte är den enda/rätta vägen, utan att det handlar om RÄTTVISA. Han har ju själv varit mycket i Afrika, så han vet nog vad han pratar om :)

hela artikeln om våldet mot kvinnor i Kongo hittar ni här:
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2013/08/Tva-miljoner-valdtagna-i-krigets-Kongo/


en sak vet jag iallafall: vi är sjukt privilegierade här i Sverige. Ta till vara på det, var tacksam för det!

mina fötter på indisk mark - snart igen!

kärlek! /ia

Inga kommentarer: