du ger mig vingar, som örnen.

jag börjar ju alltmer komma tillrätta med mitt liv, på många olika plan.

synen på mig själv och min kropp, mat och träning och sånt
relationen till familj/föräldrar
har träffat Micke och fattat hur stort det är att vara kär

jag har också börjat komma tillrätta med min Gudsbild. på vad det innebär att tro på Jesus och tro på det han gjorde.

för OM vi nu tänker oss att Jesus fanns/finns och att det är sant som det står i Bibeln att han dog på ett kors för vår skull så tror jag INTE att han tänkte såhär:

jaha, här hänger jag, Guds son, på ett kors och torteras till döds. det gör jag för att människor ska ha ständigt dåligt samvete och aldrig känna sig tillräckliga. de ska verkligen känna att jag vill sätta dit dem, leta reda på deras fel och svaga sidor så att jag kan anklaga dem ständigt. jag ska hitta på massa svåra regler som binder dem. min död ska göra att de känner att de aldrig kan leva upp till min nivå, aldrig kan klara av alla krav jag ställer på dem. jag dör så att de måste vara perfekta, ständigt goda, heliga och prickfria. de måste var och en rädda hela världen, ensamma, och så fort de inte ägnar sig åt det utan bara har roligt, trevligt och njuter av livet, ja då tycker jag illa om dem.

NÄ. (kanske snarare är så den lite onda sidan vill att vi ska tänka)

kanske att han snarare tänkte ungefär såhär:

eftersom jag är Guds son tar jag nu på mig alla skuldkänslor och all skam så att de älskade människorbarnen kan känna sig verkligt FRIA. 
jag dör så att de ska slippa ta något straff, slippa skämmas utan kan komma till Fadern, Gud, precis som de är. jag dör för att vi älskar dem så otroligt mycket.

min död ska innebära att de får en frid och en glädje som inte är av denna världen, inte beror på världsliga omständigheter, utan har sin grund i att de är min faders barn.
min död ska innebära att de har en öppen väg till Gud, att de ska få njuta av alla de goda gåvor den här världen och det mänskliga bjuder på.
jag dör för att de ska få skratta och känna glädje, utan fördömelse. 
jag dör så de ska kunna känna tacksamhet till Gud och kärlek för sina medmänniskor. 
jag dör för att de ska få tröst i sina sorger, styrka i den svagaste stunden, känna mod istället för rädsla.


ja typ så.
för vore det enligt det första alternativet så vore ju Guds frälsningsplan idiotisk. om han skickade sin son för att binda människor i prestationsångest vore ju Jesu död i onödan.
men OM han dog för att vi skulle bli FRIA och uppfyllda av kärlek och vilja våra medmänniskor det bästa, så är det ju en genialisk plan.

så: tror vi att Gud var dum i huvudet eller skitsmart?
jag börjar inse att den där oändliga kärleken, i Jesus, håller på att göra mig så otroligt fri och glad.
yeah!

varit på dop idag. häftigt, stort och rörande.

kärlek! /ia