jag kan, på riktigt, glädjas åt ett val som kanske 'bara' var det näst bästa alternativet för mig, men det bästa för någon annan.
känna äkta glädje över att glädja någon annan.
vad? -jo men typ ett exempel: det kanske finns någon person jag helst vill va med precis hela tiden. men skulle jag det, skulle det ju inte finnas tid över att vara med någon annan. så fastän jag kanske helst hade prioriterat en träff med denna, så kan man ibland behöva välja bort det för att också ge tid till någon annan.
någon annan som kanske är i stort behov av det, någon som behöver en vän som kan lyssna, umgås och kanske lätta upp lite frustration och ensamhet... .. och om man ibland gör det, lite, lite obekväma valet för en själv, så får man ändå något igen. känslan av att vara en bra vän. och DET är viktigt.
något (också om vänskap) som gjorde mig glad igår:
om man har vänner som man bryr sig om, så vill man ju att det ska gå väl för dem och att de ska vara glada. en tjänst som jag tänker att man kan göra sina vänner, är ju att be för dem. Lägga fram deras sak inför Gud liksom, be honom välsigna dem. även om de inte tror själv, jag tror ju liksom att det funkar.
man kan ju inte hela tiden be för alla sina vänner, men ofta tycker jag Gud lägger på hjärtat vilka man ska prioritera i bön just nu. och en av dessa vänner, hade ett ganska viktigt besked att vänta igår. och det såg lite mörkt ut innan kanske, jag trodde faktiskt själv, på mänskligt vis, att det inte skulle gå vägen, det verkade inte så. och då blir ju jag ledsen för att min vän blir ledsen av det.
så på morgonen tänkte och bad jag lite extra för denna vän, att det skulle lösa sig och bli nått bra av det hela.
så gissa om jag också blev glad när det var positiva besked som kom. det där som verkade lite o-hoppfullt hade gått vägen. visst, jag säger inte att det beror på att jag bad. och många säger säkert att det inte har någon betydelse alls. att det bara är mänskligt, eller slump, hade hänt ändå osv. men för mig var det ändå en positiv pusch i att det lönar sig att be och att Gud vill att vi ber för våra vänner och att han blir glad när vi blir glad. han vill ju oss väl.
ibland kanske det bara behövs en liten extra pusch/bön så blir allt ännu bättre än man hade tänkt sig.
ja så tänker jag. glada vart vi iallafall :)
något skärp-dig då:
jag låter mig påverkas ganska lätt och mycket av andra människor. sån har jag alltid varit. lättpåverkad. lättövertalad. tar åt mig. blir lite flyktig, som en vindföljel som far än hit, än dit, beroende på vad olika människor drar i mig åt olika håll.
egentligen vill jag ju vara fast. i det som Gud vill. men hur vet man det? vad som är Gud, vad som är mina egna tankar, vad som är andra människors vilja?
hur seriös ska man vara med sig själv? eller ska man tuta och köra och se hur det går bara... ..
nu blev det luddigt värre:) - ska först försöka reda ut luddet i min egen hjärna så gott det går. :)
något tacksamt:
det fina vädret som inbjuder till sommargrejer. i måndags longboardade jag och Micke upp till Lilltorpet och badade på kvällen, inte iskallt faktiskt. så skönt att bara kunna vara ute och glida och njuta, soligt och varmt.
en fin kväll med en fin människa. tacksam.
känner också för att skriva ett argt och lite elakt inlägg om alkohol men framförallt rökning. vilket jädra dumt påhitt som vi alla får vara med och betala för.
 |
| Varpan 4/8-13. Härliga barn! |
aja. kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar