ibland får man omvärdera saker. sig själv, det man gjort och sina handlingar.
ibland kan det vara bra när någon annan människa, alldeles omedvetet, får en att omvärdera en del av sitt liv som man sett på på ett problematiskt sätt.
jag har på senare tid fått upp ögonen för att jag inte behöver se saker så svart eller vitt. att saker som jag kanske sett som ett misslyckande inte behöver vara det.
(det klurigaste med detta inlägg: hur skall jag få fram det jag vill säga i detta inlägg utan att bli alltför privat, personlig och lämna ut mig själv?? svårt - för det är personliga områden..... men jag försöker! )
jag är (ju) kristen. som ni nog fattat.
är uppvuxen med det - fast ett självständigt val och beslut där i trettonårsåldern nån gång. viktigt!
genom mamma och kyrkan är jag också uppväxt och uppfostrad på ett visst sätt. vissa saker är fel/mindre bra och vissa saker är det rätta (bästa?). (och de har de säkert haft rätt i!)
MEN om man då failar. (som man gör när man är människa)
inte lever som man blivit lärd.... inte alltid förstår, inte alltid vill, så är det lätt att känna sig misslyckad. dålig. man bryter mot allt som man blivit upplärd liksom.
jag tror att jag framförallt i tonårstiden gjorde en väldigt stor grej av det här.
vääääldigt svart eller vitt.
och väldigt mycket ångest när man gjorde fel och framförallt kanske för att man egentligen inte ångrade sig så himla mycket. dubbelt värre liksom.
vad babblar jag om?
jo, t.ex. de där ständigt känsliga frågorna om bl.a. alkohol, sex före äktenskapet osv osv. saker som visst är väldigt viktiga MEN som förstoras upp så sjukt mycket enligt min mening. det finns ju andra saker på agendan också liksom. kanske framförallt attityder. till Gud, till mig själv, till omvärlden.
och länge tyckte jag väl att jag var världens största syndare, typ - ni fattar - eftersom jag hade druckit mig full.
nu i efterhand: kanske den ångesten var mycket mer destruktiv än själva drickandet i sig.
NÄ jag säger inte att det inte är betydelsefullt och viktigt hur man hanterar alkohol. MEN jag tror inte grejen att jag drack mig full nåra gånger som 16-åring och att det fortfarande kan hända typ en gång per år är den grejen som gör Gud sömnlös om nätterna liksom.
och hursomhelst.
jag såg mig själv som misslyckad och dålig kristen eftersom jag inte kunde leva upp till de där reglerna och kraven som fanns.
dålig människa. dålig förebild. dålig dotter. dålig kompis. dålig flickvän. dålig församlingsmedlem. dåligt barn till Gud.
(vilket bland annat gjorde att jag straffade mig själv genom att sluta äta - idiotiskt!)
det var antingen eller.
jag tänkte aldrig på att det faktiskt finns en skillnad på att dricka litegrann till att ofta supa sig full och ha problem med alkohol.
jag tänkte aldrig på att grejen att man kanske inte kommer vara en okysst oskuld när man gifter sig inte innebär att man för den saken ligger runt eller har sex med vem som helst.
jag pratade med en vän/bekant. som jag inte haft kontakt med på några år. och som liksom blev tagen och typ imponerad och påverkad av min syn på sex. att han beundrade att jag varit restrektiv och var lite avundsjuk att jag liksom inte tagit lätt på det utan hållt mig till bara det som varit seriöst och på riktigt.
så, jag försöker.
att istället tycka att jag är 'dålig' som dricker något glas vin då och då istället se det som en bra grej att jag inte super och inte har problem med alkohol. att jag kan ha väldigt roligt nykter. att jag värderar så sjukt mycket andra saker viktigare i mitt liv än alkohol. det är ingen avgud.
och istället för att döma mig själv för att jag liksom inte levt upp till andras krav på återhållsamhet så försöker jag vara stolt och glädja mig åt att det är så otroligt FÅ människor som liksom fått komma så nära mig.
i en tid som är väldigt översexualiserad. så är det för mig fortfarande något väldigt fint och intimt som handlar om närhet och kärlek.
det är skönt att bli vuxen.
skönt att våga stå på egna ben, ta egna beslut.
det är skönt att äntligen ha fått en självkänsla som håller
det är skönt att ha en personlig relation till Gud+Jesus och inte bygga den på andras tro och åsikter
det är skönt att sluta döma sig själv så hårt och överlåta domen åt Gud.
det är skönt att inte vara fast i någon osund relation till alkohol
det är skönt att inte se allt i svart och vitt
det är skönt att inte hata sig själv och sin kropp utan istället acceptera den och känna sig stark och glad
det är skönt att ha slutat tycka att jag är en dålig människa och istället ha blivit befriad
älskad. skapad. en helt okej människa - inte perfekt - men jag är jag och det är unikt, ingen annan är ju mig.
ibland kan det vara bra när någon annan människa, alldeles omedvetet, får en att omvärdera en del av sitt liv som man sett på på ett problematiskt sätt.
jag har på senare tid fått upp ögonen för att jag inte behöver se saker så svart eller vitt. att saker som jag kanske sett som ett misslyckande inte behöver vara det.
(det klurigaste med detta inlägg: hur skall jag få fram det jag vill säga i detta inlägg utan att bli alltför privat, personlig och lämna ut mig själv?? svårt - för det är personliga områden..... men jag försöker! )
jag är (ju) kristen. som ni nog fattat.
är uppvuxen med det - fast ett självständigt val och beslut där i trettonårsåldern nån gång. viktigt!
genom mamma och kyrkan är jag också uppväxt och uppfostrad på ett visst sätt. vissa saker är fel/mindre bra och vissa saker är det rätta (bästa?). (och de har de säkert haft rätt i!)
MEN om man då failar. (som man gör när man är människa)
inte lever som man blivit lärd.... inte alltid förstår, inte alltid vill, så är det lätt att känna sig misslyckad. dålig. man bryter mot allt som man blivit upplärd liksom.
jag tror att jag framförallt i tonårstiden gjorde en väldigt stor grej av det här.
vääääldigt svart eller vitt.
och väldigt mycket ångest när man gjorde fel och framförallt kanske för att man egentligen inte ångrade sig så himla mycket. dubbelt värre liksom.
vad babblar jag om?
jo, t.ex. de där ständigt känsliga frågorna om bl.a. alkohol, sex före äktenskapet osv osv. saker som visst är väldigt viktiga MEN som förstoras upp så sjukt mycket enligt min mening. det finns ju andra saker på agendan också liksom. kanske framförallt attityder. till Gud, till mig själv, till omvärlden.
och länge tyckte jag väl att jag var världens största syndare, typ - ni fattar - eftersom jag hade druckit mig full.
nu i efterhand: kanske den ångesten var mycket mer destruktiv än själva drickandet i sig.
NÄ jag säger inte att det inte är betydelsefullt och viktigt hur man hanterar alkohol. MEN jag tror inte grejen att jag drack mig full nåra gånger som 16-åring och att det fortfarande kan hända typ en gång per år är den grejen som gör Gud sömnlös om nätterna liksom.
och hursomhelst.
jag såg mig själv som misslyckad och dålig kristen eftersom jag inte kunde leva upp till de där reglerna och kraven som fanns.
dålig människa. dålig förebild. dålig dotter. dålig kompis. dålig flickvän. dålig församlingsmedlem. dåligt barn till Gud.
(vilket bland annat gjorde att jag straffade mig själv genom att sluta äta - idiotiskt!)
det var antingen eller.
jag tänkte aldrig på att det faktiskt finns en skillnad på att dricka litegrann till att ofta supa sig full och ha problem med alkohol.
jag tänkte aldrig på att grejen att man kanske inte kommer vara en okysst oskuld när man gifter sig inte innebär att man för den saken ligger runt eller har sex med vem som helst.
jag pratade med en vän/bekant. som jag inte haft kontakt med på några år. och som liksom blev tagen och typ imponerad och påverkad av min syn på sex. att han beundrade att jag varit restrektiv och var lite avundsjuk att jag liksom inte tagit lätt på det utan hållt mig till bara det som varit seriöst och på riktigt.
så, jag försöker.
att istället tycka att jag är 'dålig' som dricker något glas vin då och då istället se det som en bra grej att jag inte super och inte har problem med alkohol. att jag kan ha väldigt roligt nykter. att jag värderar så sjukt mycket andra saker viktigare i mitt liv än alkohol. det är ingen avgud.
i en tid som är väldigt översexualiserad. så är det för mig fortfarande något väldigt fint och intimt som handlar om närhet och kärlek.
det är skönt att bli vuxen.
skönt att våga stå på egna ben, ta egna beslut.
det är skönt att äntligen ha fått en självkänsla som håller
det är skönt att ha en personlig relation till Gud+Jesus och inte bygga den på andras tro och åsikter
det är skönt att sluta döma sig själv så hårt och överlåta domen åt Gud.
det är skönt att inte vara fast i någon osund relation till alkohol
det är skönt att inte se allt i svart och vitt
det är skönt att inte hata sig själv och sin kropp utan istället acceptera den och känna sig stark och glad
det är skönt att ha slutat tycka att jag är en dålig människa och istället ha blivit befriad
älskad. skapad. en helt okej människa - inte perfekt - men jag är jag och det är unikt, ingen annan är ju mig.
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar