jag fundera ibland över den där självklara inställningen att det är lycka vi hela tiden ska sträva efter.
att vara lycklig, glad och ha roligt. att det är det som är meningen och målet med livet.
vem har bestämt det? måste det vara så? är det självklart?
och nä. jag tycker inte att det är nått fel med det. vem vill inte vara lycklig och glad liksom? JAG VILL!
men... jag funderar lite. och har liksom inga färdiga åsikter eller svar.
vad gör vi för att komma dit? till den där eviga lyckan? kan det hända att vi trampar andra människor på tårna på vägen dit? -då tycker jag inte att det är ett lika bra mål längre.
och den här strävan att jämt vara glad och ha roligt... vad gör den med oss de dagar då vi faktiskt inte är särskilt glada eller har speciellt roligt?
kanske det gör oss extra nedstämda. att vi känner oss misslyckade? för att vi inte klarade av att vara 100% lyckliga, för att vi inte har roligt jämt.
kan den här strävan skapa en inre stress hos oss? att tid som inte spenderas med roliga saker känns bortkastad? att det blir svårt att vara still, stanna upp? svårt att vara ensam med sina egna tankar?
kan den här strävan efter lycka göra att vi konsumerar på ett ohälsosamt sätt? för oss själva och för världen, jordens resurser. att vi tror att vi måste köpa, ha, för att bli lyckliga. ?
att vi får en dålig arbetsmoral för att det bara är fritiden, det roliga, som räknas?
som sagt, såklart man vill vara glad och lycklig. men kanske att det liksom kan få vara ett delmål, något som kommer automatiskt när man strävar efter annat?
vad? ja, vad är alternativen?
jag vet inte riktigt.
kanske att sträva efter att ta hand om.
ta hand om varandra, oss själva, jorden, naturen, de andra människorna.
kanske kan vi sträva efter att ha frid? att känna ett lugn och harmoni över hur jag lever mitt liv. något som känns rätt i längden. sträva efter att få friden från Gud så att jag sen klarar av att hantera allt annat.
ha rätt prioriteringar.
ja jag vet inte.
funderar högt bara.
men jag är rädd att den ständiga strävan efter lycka dels kan få oss att känna oss väldigt tomma och stressade, dels att vi skadar varandra och jorden på vägen.
att vara lycklig, glad och ha roligt. att det är det som är meningen och målet med livet.
vem har bestämt det? måste det vara så? är det självklart?
och nä. jag tycker inte att det är nått fel med det. vem vill inte vara lycklig och glad liksom? JAG VILL!
men... jag funderar lite. och har liksom inga färdiga åsikter eller svar.
vad gör vi för att komma dit? till den där eviga lyckan? kan det hända att vi trampar andra människor på tårna på vägen dit? -då tycker jag inte att det är ett lika bra mål längre.
och den här strävan att jämt vara glad och ha roligt... vad gör den med oss de dagar då vi faktiskt inte är särskilt glada eller har speciellt roligt?
kanske det gör oss extra nedstämda. att vi känner oss misslyckade? för att vi inte klarade av att vara 100% lyckliga, för att vi inte har roligt jämt.
kan den här strävan skapa en inre stress hos oss? att tid som inte spenderas med roliga saker känns bortkastad? att det blir svårt att vara still, stanna upp? svårt att vara ensam med sina egna tankar?
kan den här strävan efter lycka göra att vi konsumerar på ett ohälsosamt sätt? för oss själva och för världen, jordens resurser. att vi tror att vi måste köpa, ha, för att bli lyckliga. ?
att vi får en dålig arbetsmoral för att det bara är fritiden, det roliga, som räknas?
som sagt, såklart man vill vara glad och lycklig. men kanske att det liksom kan få vara ett delmål, något som kommer automatiskt när man strävar efter annat?
vad? ja, vad är alternativen?
jag vet inte riktigt.
kanske att sträva efter att ta hand om.
ta hand om varandra, oss själva, jorden, naturen, de andra människorna.
kanske kan vi sträva efter att ha frid? att känna ett lugn och harmoni över hur jag lever mitt liv. något som känns rätt i längden. sträva efter att få friden från Gud så att jag sen klarar av att hantera allt annat.
ha rätt prioriteringar.
ja jag vet inte.
funderar högt bara.
men jag är rädd att den ständiga strävan efter lycka dels kan få oss att känna oss väldigt tomma och stressade, dels att vi skadar varandra och jorden på vägen.
 |
| det vackra |
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar