tänk... att varje gång jag tänker 'jag skiter i det här' angående att skriva och blogga, så liksom dyker det upp något litet tecken eller kommentar som gör att jag tänker 'nä, jag skiter inte i det här'
ett dalande skriv-självförtroende får sig en liten knuff uppåt igen.
för ibland tappar man ju liksom inspirationen. jag kan väl inte ha nått vettigt att säga? jag har ju babblat på om samma saker så länge nu känns det som. ätstörningar, att bli fri från dem. Gud.
lämnar ut mig själv ganska mycket ibland. och även om jag inte tycker det är särskilt jobbigt, jag är ju igenom det där nu, så: är det värt det?
ibland känns det inte så. för det kan bli mer en press, en prestation, jag måste blogga, och jag måste göra det bra och om något vettigt, jag måste ha många läsare.
istället för att det känns som den där flödande källan som det ibland kan vara när man är inne i flowet.
jag har ju också känt, och trott, att det här med att skriva var liksom min grej, en gåva, från Gud, att förvalta och ta vara på.
också där kan tvivlen bli stora. om jag inte orkar skriva, kastar jag bort den gåvan då? om jag inte hinner skriva, prioriterar jag fel då? eller är det bara den perioden i livet just nu? tid för att leva, vara, istället för att sitta framför en dator?
om jag inte har någon inspiration längre, tomt, vad innebär det? hur står det till med min egen Gudsrelation när jag inte hittar inspiration att skriva om det längre? är det för att jag tänker så mycket att hjärnan nästan brinner upp som det inte finns så mycket mer att dela med sig av?
hursomhelst. varje gång jag känner så, så känns det som att Gud visar mig: heey, håll i. det betyder något, för någon. du ska. det är värt det. du kan.
ja, sånt här, gör att jag försöker och vill fortsätta.
Hej is! :) Jag har trillat in på din blogg och älskar den! :) Jag tror också på Gud! Jag har också min bakgrund med strikta regler kring kost och träning men finner mer och mer att jag mår så mycket bättre utan dessa! Jag är inte rädd för mat eller fika längre! Äta är en stor del av livet som är så njutbart! :)
.......
Hej ia ! Jag uppskattar verkligen ditt stöd , tips och hjälp det betyder jätte mycket för mig . Att du lyssnar på mig hur jag känner och mår och ändå förstår mig . Och finns där för mig som ett stöd igenom den här kampen . Så är jag oerhört glad att jag hat fått vetat vem du är ! Dina tips råd och hjälp hur man tar sig ur denna mardröm har hjälpt mig jätte mycket ! Och att du har varit med om samma sak är ett plus för du vet vad man går igenom och det är lättare och prata med någon som har upplevt samma sak. Vill bara säga att dit stöd och hjälp hat betytt jätte mycket för mig !
ett dalande skriv-självförtroende får sig en liten knuff uppåt igen.
för ibland tappar man ju liksom inspirationen. jag kan väl inte ha nått vettigt att säga? jag har ju babblat på om samma saker så länge nu känns det som. ätstörningar, att bli fri från dem. Gud.
lämnar ut mig själv ganska mycket ibland. och även om jag inte tycker det är särskilt jobbigt, jag är ju igenom det där nu, så: är det värt det?
ibland känns det inte så. för det kan bli mer en press, en prestation, jag måste blogga, och jag måste göra det bra och om något vettigt, jag måste ha många läsare.
istället för att det känns som den där flödande källan som det ibland kan vara när man är inne i flowet.
jag har ju också känt, och trott, att det här med att skriva var liksom min grej, en gåva, från Gud, att förvalta och ta vara på.
också där kan tvivlen bli stora. om jag inte orkar skriva, kastar jag bort den gåvan då? om jag inte hinner skriva, prioriterar jag fel då? eller är det bara den perioden i livet just nu? tid för att leva, vara, istället för att sitta framför en dator?
om jag inte har någon inspiration längre, tomt, vad innebär det? hur står det till med min egen Gudsrelation när jag inte hittar inspiration att skriva om det längre? är det för att jag tänker så mycket att hjärnan nästan brinner upp som det inte finns så mycket mer att dela med sig av?
hursomhelst. varje gång jag känner så, så känns det som att Gud visar mig: heey, håll i. det betyder något, för någon. du ska. det är värt det. du kan.
ja, sånt här, gör att jag försöker och vill fortsätta.
Hej is! :) Jag har trillat in på din blogg och älskar den! :) Jag tror också på Gud! Jag har också min bakgrund med strikta regler kring kost och träning men finner mer och mer att jag mår så mycket bättre utan dessa! Jag är inte rädd för mat eller fika längre! Äta är en stor del av livet som är så njutbart! :)
.......
Hej ia ! Jag uppskattar verkligen ditt stöd , tips och hjälp det betyder jätte mycket för mig . Att du lyssnar på mig hur jag känner och mår och ändå förstår mig . Och finns där för mig som ett stöd igenom den här kampen . Så är jag oerhört glad att jag hat fått vetat vem du är ! Dina tips råd och hjälp hur man tar sig ur denna mardröm har hjälpt mig jätte mycket ! Och att du har varit med om samma sak är ett plus för du vet vad man går igenom och det är lättare och prata med någon som har upplevt samma sak. Vill bara säga att dit stöd och hjälp hat betytt jätte mycket för mig !
Men TACK tjejer.
ni gjorde min dag.
kärlek! /ia
och förresten, är det inte ofta så med nästan allt, att precis när det känns som man vill ge upp så händer det något, och man får hoppet tillbaka. tur är väl det. och jag måste sluta vara en mes. lite mer fighting spirit. go girl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar