den bättre versionen av mig

ett argument för mig själv, och som liksom gör att jag vill hålla fast vid min tro är att jag vet att det gör mig till en bättre människa.

jag är nog ganska egoistisk av mig, i botten.
utan Gud, utan bibelläsning, kyrkbesök, bön, stillheten när man stannar upp och tänker till.... utan det, tror jag den 'fula' sidan av mig hade tagit över.

jag hade bara velat att JAG skulle ha det bra, att JAG skulle vara lycklig hela tiden, kanske på bekostnad av andra människor.

med sig själv i centrum så vill man hela tiden synas, få uppmärksamhet, vara speciell och märkvärdig. med sig själv i centrum kan man aldrig slappna av, för man är aldrig nöjd. man kan alltid putsa lite mer på fasaden, försöka bli lite snyggare, coolare, bättre, populärare, duktigare. 

jag känner den där sidan av mig. den ploppar upp då och då med sitt fula tryne.
jag blir stressad av den.

för då vill jag styra mitt liv, jag vill ha kontroll. jag vill skapa livet själv, bestämma över mig själv och andra.
vill liksom ha Guds roll. då blir man besviken när man inte får precis som man vill. man har svårt att vara nöjd med det man har. man blir besviken på andra människor när de inte uppträder på exakt det viset jag vill att de ska betee sig på.

MEN. när jag söker mig till Gud. när jag försöker att se människor på det sättet Jesus skulle ha sett dem, (som var beredd att dö för oss!) då blir jag lite, lite bättre. 

lite mindre självcentrerad. lite enklare att sätta andra framför mig själv. lite lättare att 'offra' min tid för saker som kanske betyder mer för andra än att jag själv får ut njutning av det. lite enklare att avstå livets alla bekvämligheter. lite enklare att faktiskt se och lyssna till andra människor på riktigt, istället för att skåda min egen navel. lite enklare att ge, istället för att se andra människor som medel på min klättring till 'det lyckliga livet'.

det är så skönt!
så befriande att gå i den riktningen. den största friheten: att inte förstora sig själv och sitt eget liv. att slippa tro att man är universums centrum. 
att kunna slappna av, sluta stressa. inte ha behovet av att livet alltid ska vara perfekt och så som jag vill. att släppa behovet av att försöka styra andra människor och göra dem lika mig, och istället se dem som de underbara personer de är: med sina gåvor, olikt mina.

ja.
att försöka se människor på Guds vis istället för på mitt vis gör skillnad. en skillnad som känns gott i hjärtat. 

du kanske är genomgod av dig själv? grattis!
jag är det inte.!

därför är jag glad att jag har Gud. som stoppar lite vett i min hjärta och hjärna och gör mig till en liten bättre version av mig själv. och , förhoppningsvis, till lite mer glädje och nytta för er, för världen.



jag och pappsen. bäst!

 

kärlek! /ia.