Gud, jag kanske inte lever som jag borde...?
MEN jag lever.!
i allra högsta grad. och känner mig oerhört tacksam över att jag får vara med om så mycket fint, roligt och bra. att jag får känna såhär. att jag njuter av livet. att jag ÄR mitt i det, inte i det förflutna och inte i framtiden.
jag ÄR här och nu.
jag känner kärlek och glädje. tacksamhet. skrattar. är ledsen ibland, gråter. kan känna upproriskhet och självgodhet. ilska och uppgivenhet.
alla känslor på paletten. jag är trots allt, glad för dem.
och i hopplösheten Gud, är det du som ger mig hoppet tillbaka.
alla människorna jag får omge mig med. mina fina fantastiska vänner. min familj. att ha Mikaels arm runt mig när jag sover.
det är ju liksom ni, den mänskliga gemenskapen, som gör det värt att leva.
vi har mat på bordet. får äta oss mätta, och mer därtill. midsommar.kalas och fest. äta och dricka gott. att få vara ledig.
lite sol emellanåt.
ja en grundton av tacksamhet. det är vad jag känner.
MEN jag lever.!
i allra högsta grad. och känner mig oerhört tacksam över att jag får vara med om så mycket fint, roligt och bra. att jag får känna såhär. att jag njuter av livet. att jag ÄR mitt i det, inte i det förflutna och inte i framtiden.
jag ÄR här och nu.
jag känner kärlek och glädje. tacksamhet. skrattar. är ledsen ibland, gråter. kan känna upproriskhet och självgodhet. ilska och uppgivenhet.
alla känslor på paletten. jag är trots allt, glad för dem.
och i hopplösheten Gud, är det du som ger mig hoppet tillbaka.
alla människorna jag får omge mig med. mina fina fantastiska vänner. min familj. att ha Mikaels arm runt mig när jag sover.
det är ju liksom ni, den mänskliga gemenskapen, som gör det värt att leva.
lite sol emellanåt.
ja en grundton av tacksamhet. det är vad jag känner.
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar