find myself in bed with the same old snakes

det finns en tjej jag nästan inte alls känner, men som jag ändå bryr mig väldigt mycket om. hon befinner sig på ett av de värsta ställena på jorden: fast i anorexi- och ångest-träsket. hon bad mig om råd, hur hanterar man ångest?

ja... om jag hade något bra svar på den frågan.... men, trots allt, jag är ju här idag, nästan-ångestfri, från att ha haft den som min trogna, trogna vän i alldeles för många dagar och år. så nånting måste jag ju ha gjort, nånting måste ha hänt. 

och eftersom jag tror att det är ganska många som brottas med det här ibland, ångest inför mat eller något helt annat, så tänkte jag att jag kunde dela med mig av mitt snabbt ihopslängda svar till den här tjejen....

Hej xxxxx.

hur blir man av med den, ångesten? svår fråga.

en grej, som du säkert redan hört, kan ju vara att försöka att inte vara ensam med sin ångest. säga till någon, vara med någon. försök vara med andra människor så mycket det bara går. ensamhet förstärker ofta det hela. (svårt - eftersom det känns så pinsamt att säga: hej, jag har ångest, kan du vara med mig så jag inte gör något dumt mot mig själv...)

sedan, ibland, tror jag man måste acceptera ångesten men försöka låta den göra så lite skada som möjligt. om man har superångest och står inför alternativen att typ springa en mil, spy upp maten eller skära sig själv så kanske det är bättre att göra något av de två första än att göra illa sig själv. eller det bästa: låta ångesten vara i kroppen MEN vara helt stilla, ligg på soffan och vila tills den går över. även om det tar några timmar som känns värre än helvetet själv. 

det kan vara bra med ett miljöombyte., att göra något helt annat. åka bort. för mig hjälpte det mycket att åka till Indien och bo i ett kollektiv så jag var omgiven av andra människor hela tiden. det fanns liksom inte tid och plats för ensamhet och tankar och ångest.

kanske  du prata med någon som varit med om samma sak.

att äta det man klarar av att äta, inte det som utsätter en för allra mest ångest. sånt man inte ångrar efteråt och vill spy upp. ofta funkar kanske mat bättre än fika. 

var glad över de små framsteg du gör, beröm dig själv! försök tänka positivt och snälla tankar om dig själv och din kropp..

efter en ångestattack, tänk på hur jobbig den var och att du inte vill va med om det igen. tänk att det faktiskt är mycket bättre att må bra än att må dåligt. att det inte finns någon 'vinst' i att må dåligt eller plåga sig själv med svält. 

jag skrev en  text om ångest en gång, så här kände jag:

De där tankarna.

Som övermannar dig.

Överfaller dig. Våldtar dig. Bränner dig. Äter dig. Inifrån och ut.

Den där känslan.

Det gnager, tär, kliar, sticks.

Och du kvävs. Han stryper dig.

Den elaka herr Ångest, som bara vill det onda i ditt liv.

Det där trycket – över ditt bröst.

När han tar det som är ditt.

Din glädje, ditt lugn, din frid -  dig själv.

När han vill plåga dig.

I en helveteseld.

Den där oron

När det kryper i dig – kryper tusen kryp av obehag

Rastlösheten – bara springa, springa,

Fort

 Bort från han som jagar dig.

Han, som vill skrämma dig till döds.

Men

Det är inte sant.

Han finns inte.

Han är i din hjärna

Och ju mer du springer - desto fortare kommer han jaga dig

Stanna upp

Andas

Se honom i ögonen

Dra ut honom i ljuset

Och du kommer se:

Han är bara inbillning. Ett luftslott.

Ditt hjärnspöke

-          Och nu är han död och finns inte mer..!

sen tror ju jag på Gud. det är ju inte så att det bara är att be om att slippa ångest och så blir det så..... men jag tycker liksom ändå att det hjälper. att jag tänker att det finns någon som skapat mig och tycker om mig som jag är och som inget hellre vill att jag ska må bra. 

någon som liksom är större och starkare än ångesten. att man aldrig är ensam även om det känns så. jag tror ju liksom att Gud, Jesus, kan befria en från det där onda som övermannat ditt liv. 

jag brukar tänka att ätstörningarna och ångesten är en ond fiende som försöker lura mig och bara förstöra, och att den onda fienden INTE ska få vinna. 

försök gripa tag i den där lilla lilla livslusten och glädjen som finns inom dig om mata den sidan med bra saker, så kommer den tillslut att växa och växa tills det blir större än ångesten.

det är svårt och en tuff vandring att göra. 

men varje gång man härdat ut ångesten och vunnit över den är det värt det och ett litet steg mot friskhet. 

stora kramar! /ia

ja. that's it.
några råd. som kanske kan hjälpa någon, lite lite grann. då blir jag hjärtligt glad. ingen förtjänar att leva sitt liv i ångest, alla förtjänar att vara fria människor.

det fina i livet.

kärlek! /ia