jag gillar sommaren - jättemycket - mer än jag mindes. har ju gjort mig själv till mest ett vinter och höst-fan, men egentligen älskar jag ju värme och sol och så också.
fina sommardagar/kvällar och det är sådär gudomligt vackert och solen som värmer huden och man blir pigg och glad och får energi. visst är det underbart?
MEN
ändå. kan ni känna igen er i sommarstressen, (som jag skulle vilja kalla den) stressen att det måste vara såååå himla roligt jämt. roligt och trevligt. och man måste hela tiden göra roliga saker, hitta på grejer, vara ute, ta till vara på sommaren /solen, alltid njuta.
och det är den stressen jag tycker kan vara jobbig. att en sommarkväll som inte spenderas ute i sällskap med goda vänner räknas som bortkastad.
att man måste ta till vara på de soliga dagarna och det känns så fel att sova länge, att vara inne och pyssla/städa/fixa osv. eller att jobba.
att vara för sig själv känns mindre okej på sommaren. man måste hela tiden vara social, annars känns det ensamt och misslyckat.
helgerna måste vara fullspäckade med grillfester och utekvällar.
dagarna borde vara fyllda med strand/båt/sjöliv. man borde hinna med allt det där roliga som man inte kan göra när inte är sommar.
man borde hälsa på alla de där man inte hinner annars. vara med hemvändare samt de man brukar vara med. en dejt på sommaren måste vara superromantisk. eller?
man ska njuta av glass och grillat och massa kalas och fester och samtidigt hinna träna till en bikini-kropp... good luck liksom!
och samtidigt ska man hinna jobba 100%. och ta hand om sitt hushåll och städa, diska, tvätta, laga mat. (okej, jag borde inte gnälla, har ju varken hus, trädgård eller barn..)
aja.
jag älskar sommaren högt.
men den gör mig stressad också.
man blir hög på den, lycklig av den - men ger den harmoni och vila? nja, knappast.
tur vi bara har sommar nån månad om året ;)
eller vad tycker ni? är det bara jag som upplever sommarstressen?
fina sommardagar/kvällar och det är sådär gudomligt vackert och solen som värmer huden och man blir pigg och glad och får energi. visst är det underbart?
MEN
ändå. kan ni känna igen er i sommarstressen, (som jag skulle vilja kalla den) stressen att det måste vara såååå himla roligt jämt. roligt och trevligt. och man måste hela tiden göra roliga saker, hitta på grejer, vara ute, ta till vara på sommaren /solen, alltid njuta.
och det är den stressen jag tycker kan vara jobbig. att en sommarkväll som inte spenderas ute i sällskap med goda vänner räknas som bortkastad.
att man måste ta till vara på de soliga dagarna och det känns så fel att sova länge, att vara inne och pyssla/städa/fixa osv. eller att jobba.
att vara för sig själv känns mindre okej på sommaren. man måste hela tiden vara social, annars känns det ensamt och misslyckat.
helgerna måste vara fullspäckade med grillfester och utekvällar.
dagarna borde vara fyllda med strand/båt/sjöliv. man borde hinna med allt det där roliga som man inte kan göra när inte är sommar.
man borde hälsa på alla de där man inte hinner annars. vara med hemvändare samt de man brukar vara med. en dejt på sommaren måste vara superromantisk. eller?
man ska njuta av glass och grillat och massa kalas och fester och samtidigt hinna träna till en bikini-kropp... good luck liksom!
och samtidigt ska man hinna jobba 100%. och ta hand om sitt hushåll och städa, diska, tvätta, laga mat. (okej, jag borde inte gnälla, har ju varken hus, trädgård eller barn..)
aja.
jag älskar sommaren högt.
men den gör mig stressad också.
man blir hög på den, lycklig av den - men ger den harmoni och vila? nja, knappast.
tur vi bara har sommar nån månad om året ;)
eller vad tycker ni? är det bara jag som upplever sommarstressen?
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar