ibland blir jag så otroligt stressad.
för jag tänker att alla tankar jag har om mitt yrkesliv måste ske innan trettio. typ. vet inte varför....
jag blir så rädd att slänga bort min tid. att inte leva ut min fulla potential. att inte göra det det är tänkt att jag ska göra.
att bli bekväm.
och stressen: vad vill jag göra? och hur kommer jag dit.
läser om så sjukt mycket olika saker och blir tänd på så olika grejer, hela tiden.
missbruk? psykisk ohälsa? barn och ungdomar? jobba utomlands? journalist? skriva? kvinnohälsa/frågor? invandrare? cancer?
har jag ens rätt utbildning? vill jag bli nått annat?
distriktsköterska? barnmorska? diakon? sjukhuspräst? journalist? psykolog? kurator? socialarbetare? KBT-are/psykoterapeuft?
just den oron. att man valt fel, (trots att jag älskar mitt jobb.) men tänk om det finns nått ännu bättre?
det är så sjukt mycket jag skulle kunna tänka mig att göra. vill allt.
och visst det är säkert bra att tänka på att inte fastna i saker av bekvämlighet, bra att drömma, bra att få inspiration, bra att ha stora planer.
MEN det här att tro att jag måste göra allt inom typ fem år, och den här stressen.... känns inte så nyttig. för den får mig ju att tappa fokus på här & nu. gör mig otålig och okoncentrerad.
och man måste lära sig att nöja sig också. ta till vara på det man har.
så: jag bidar min tid. vill inte stressa fram några beslut. lägger mitt yrkesliv (som allt annat) i Guds händer och ber och hoppas att han styr in mig på rätt grejer. där jag kan göra nytta och samtidigt njuta av att ha ett bra jobb. jag tror absolut han kan fixa det bättre utan mina panik-tankar.
så: sluta stressa och känn friden nu ia!
ja tänk om jag kunde sluta stressa upp mig för små fjantsaker. vad bra det skulle vara. övning pågår.
tack och bock och kärlek! / ia.
för jag tänker att alla tankar jag har om mitt yrkesliv måste ske innan trettio. typ. vet inte varför....
jag blir så rädd att slänga bort min tid. att inte leva ut min fulla potential. att inte göra det det är tänkt att jag ska göra.
att bli bekväm.
och stressen: vad vill jag göra? och hur kommer jag dit.
läser om så sjukt mycket olika saker och blir tänd på så olika grejer, hela tiden.
missbruk? psykisk ohälsa? barn och ungdomar? jobba utomlands? journalist? skriva? kvinnohälsa/frågor? invandrare? cancer?
har jag ens rätt utbildning? vill jag bli nått annat?
distriktsköterska? barnmorska? diakon? sjukhuspräst? journalist? psykolog? kurator? socialarbetare? KBT-are/psykoterapeuft?
just den oron. att man valt fel, (trots att jag älskar mitt jobb.) men tänk om det finns nått ännu bättre?
det är så sjukt mycket jag skulle kunna tänka mig att göra. vill allt.
och visst det är säkert bra att tänka på att inte fastna i saker av bekvämlighet, bra att drömma, bra att få inspiration, bra att ha stora planer.
MEN det här att tro att jag måste göra allt inom typ fem år, och den här stressen.... känns inte så nyttig. för den får mig ju att tappa fokus på här & nu. gör mig otålig och okoncentrerad.
och man måste lära sig att nöja sig också. ta till vara på det man har.
så: jag bidar min tid. vill inte stressa fram några beslut. lägger mitt yrkesliv (som allt annat) i Guds händer och ber och hoppas att han styr in mig på rätt grejer. där jag kan göra nytta och samtidigt njuta av att ha ett bra jobb. jag tror absolut han kan fixa det bättre utan mina panik-tankar.
så: sluta stressa och känn friden nu ia!
ja tänk om jag kunde sluta stressa upp mig för små fjantsaker. vad bra det skulle vara. övning pågår.
 |
| några jag älskar |
tack och bock och kärlek! / ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar