Du har varit ute i världen i flera år när jag stannade på mitt rum och såg dagarna gå

"Alla andra har så roliga liv"

Jag tror faktiskt inte att jag är den enda som tänkt så. Varit avundsjuk på de där som reser världen över och gör massa roliga grejer. Eller de som hittar på massa här hemma, de som alltid är i full gång, har massor av vänner, underbara flick/pojkvänner som de jämt gör roliga romantiska grejer tillsammans med. Eller dom där som pluggar till de där coola yrkerna, som blir något speciellt, något som har bra anseende. De där som vågar bryta upp och flytta till nya häftiga ställen och träffar nya spännande människor. De där som verkar ha livet-är-en-fest inställning jämt. De där som verkar ha en bra relation till Gud och kan påverka människor i sin omgivning. Och så vidare... Ni fattar.

Har tänkt lite på det här och kommit fram till nåra saker:
- att alla andra jämt har roliga, spännande liv är nog inte en helt sann bild.
- ha tålamod, allt behöver inte hända nu
- se till att våga försöka förverkliga sina drömmar

Angående punkt ett sa min mor nåra kloka ord som gav mig en tankeställare. Typ såhär "tror du inte att det kan bero på facebook och alla bloggar och sånt som du tror att alla andra gör så roliga saker hela tiden" Och jo faktiskt, för ofta är det ju just när man gör något kul/spännande man delar med sig det till andra, t.ex. genom facebook-statusar. Och de flesta delar väl hellre en "Har bokat min drömresa till USA i sommar - det kommer bli awesome" -status än en "idag känns allt trist och jag känner mig ensam" -status. Och så tror vi att alla andra gör häftiga grejer hela tiden. Så om någon fått intrycket av mig att jag har ett coolt häftigt roligt liv pga facebookstatusar och liknande ber jag om ursäkt, jag lever ett helt vanligt mainstream liv som ibland är kul och ibland inte.

Punkt två: Jag drömmer om att resa, få se mycket av världen, andra länder, kulturer osv. Så då blir jag lätt så avundsjuk på de som reser nu. Och känner att jag inte gjort nånting vettigt av mitt liv och att jag bara har tråkigt. MEN, jag var efter studenten inte redo att ge mig ut i världen. Jag visste vad jag skulle vilja plugga till, så då började jag med det. Och just då var jag inte redo att flytta hemifrån heller. Och sedan när man väl börjat plugga blir man ju ganska fastlåst här. (Även om jag iallafall tog sabbatsår och hade mitt bibelskoleår i Stockholm - så fett värt! Och förresten trivs jag i Falun också för den delen.) Men grejen är ju den att jag har ju min chans sen. När alla de som varit ute och rest i nåra år bestämmer att nu måste de hem och plugga, då kanske det är jag som är ute och reser och tycker att jag har världens mest fantastiska jobb och kanske har träffat nån själsfrände och livet leker. Att ha tålamod att stå ut med att min bästa tid kanske inte är just nu, men jag håller på med en utbildning som kan ta mig mot mina mål... Och då kanske jag måste stå ut med att ha lite tråkigt just nu. Och kanske måste ha tålamod med Gudsrelationen också. Att de prövningar som man går igenom kommer leda till något bra såsmåningom, att man lär sig, formas, blir ödmjuk, Gudsberoende osv. Även om det ibland bara känns som man går vilse och går sönder.

Punkt tre: Man måste göra något själv också. Påminna sig om att man måste våga ta tag i saker för att kunna uppfylla det man drömt om. Det går inte alltid, man kan inte fixa allt själv, man kan t.ex. inte bestämma sig för när kärleken kommer. Men man kan tänka igenom vad det är man drömmer om och hur man skulle kunna göra för att komma dit. Vill man ut och resa så måste man ju ta tag i det också. Vill jag jobba utomlands måste jag fixa en del och våga släppa taget, lämna tryggheten. Vill jag träffa nya människor måste jag vara öppen för det.

Och jag tror det också är viktigt att inte ta på sig andras drömmar, vad man borde vilja göra i livet. Alla vill inte flytta till storstäder och ha coola välbetalade yrken. Alla vill inte skaffa villa, vovve, Volvo och barn. Alla vill inte ut och resa och se massa olika länder och kulturer. Alla vill inte göra karriär. Alla vill inte festa tre dagar i veckan. Alla vill inte ha 100 vänner. Alla vill inte kunna shoppa för tiotusentals kronor. Alla vill inte bli mest vältränade och ha snyggaste kropparna.

Vad vill du göra med ditt liv?
Ta reda på dina drömmar, våga försöka uppfylla dem. Men ha tålamod. "Living the dream" kanske inte funkar jämt, livet är inte sådant.


Argumentera gärna emot om ni tycker jag är helt ute och cyklar.

Kram
/ er ia.