(Hittade ett gammalt inlägg jag började skriva nån gång förra hösten eller nått tror jag. Tyckte det var en liten festlig påbörjan till text, så nu publicerar jag den precis som den var skriven då för några månader sen…)
Jag gillar ju att kalla mig själv feminist. Jag tycker det är en bra grej, om men verkligen vet vad det står för och sammankopplar det med andra saker än orakade armhålor och BH-löshet. (iofs tycker jag att det ibland är sjukt skönt att vara just bh-lös men det är nog mest för att jag inte märker så stor skillnad med tanke på myggbettsstorleken, haha) Fast jag tycker om att raka armhålor och ben, så det så!
Aja, hursomhelst. Feminist av det slaget att jag tror på att män och kvinnor är olika, men att båda är lika värdefulla. Jag är inte en sån som tycker att allt ska vara precis lika, och att vi bara blir som vi blir på grund av uppfostran. Jag tror det finns inbyggda och nerlagda skillnader. Däremot tror jag stenhårt på lika värde. Jag är emot att männen ska utgöra normen, att män är det bättre könet. Män och kvinnor ska såklart ha lika lön för lika arbete. Kvinnor ska få vara hemmafruar om de vill det, inte för att de måste. Men inte heller känna att det inte får vara det pga. samhällets normer. Om de vill vara hemma och ta hand om hus, man och barn. Fine! Låt dem få uppskattning för det. Lika som hemmapappor ska ha uppskattning, och inte fånighetstämplas. Men inte heller att en man ska ha en stor applåd bara för att han dammsuger en gång varannan månad.
Kvinnor ska inte behöva skylla sig själv får våldtäkter och sexuella övergrepp bara för att de kanske är fulla, klädda på ett visst sätt, går ensam hem eller följer med någon de trodde var en vän. Lika lite ska män förväntas vara våldsamma, känslokalla djur som bara tänker på sex. Och kanske mat ibland. Revier-inkissande lejonhanar liksom.
(Och feminsten i mig gillar inte när folk (mest tjejer) kollar lite konstigt på mig när jag gymmar på ”manligt” vis, t.ex. genomsvettig och bänkpress. Anses det okvinnligt?)
Och ja, jag skulle kunna räkna upp hur mycket som helst. Men själva poängen med det här är att trots att jag kallar mig feminist, och kan föra mina åsikter såhär i intellektuella argumentationer så har jag upptäckt vissa grejer hos mig själv.
Nu ska det erkännas (oj, oj, oj):
- Jag faller för stora muskler.
- Jag anser att män är bättre (iallfall än mig, det finns såklart jättetekniska tjejer) på allt tekniskt och allt fixande med att praktiska saker som har nått med t.ex. verktyg eller fordon att göra. Sånt kan de gott få fixa och sköta.
- Att jag som tjej gärna vill bli omhändertagen, lite lagomt avgudad och uppassad.
- Gillar liten tjej/stor kille grejen. (Man vill ju ändå känna att man kan bli beskyddad liksom…)
- Killar får inte vara för snälla och mesiga, då tappar de liksom attraktionskraften (typiskt bad-boy tänkande) Dock STOR skillnad på att vara elak och på en kille som har förmågan att ta ner en på jorden, när det behövs.
Så ja, hur feministisk är jag egentligen...? Bara en riktigt tjejig-tjej kanske...
(Ja längre än såhär hade jag inte kommit… Men rätt komiskt. Och jag håller ju liksom med om allt fortfarande. Förutom det där med att vara BH-lös, den fascinationen verkar jag ha tappat…)
/ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar