it's over when it's over.

gårdagens middag: blodpudding.

dagens lunch: blodpudding.

dagens middag: blodpudding.

... okej, jag ska skärpa mig!

och för övrigt;
jag vet inte hur många nätter den här våren jag drömt att jag spelar fotboll (alltid match). Händer flera gånger i veckan. Vad ska vi dra för psykologisk slutsats av detta? Ja, kanske att jag saknar det. Att jag saknar tävlingsmomentet, kicken. Att jag saknar att slå bra passningar, få till ett riktigt bra inlägg eller sätta in en glidtackling mitt i prick. Saknar laget.

Men... det är bara mina drömmar det. Karriären är över (haha, vad hopplöst gammal man lät där då) och man får vara tacksam att man står här med knäna i behåll. Enda chansen att jag skulle börja igen är nog om Bjursås IK (bästa laget!) skulle börja ha alla sina träningar i Falun. Men det kommer ju, av förståeliga själ, det är ju Bjursås för att det är Bjursås, aldrig ske.
Så nej inga mer fotbollsdrömmar tack. Det gör mig bara längtande.

efter min sista match...

vi har gjort slut...

(fotbollen & jag alltså, ett förhållande som räckte 16 år men inte skulle funka i längden...)

/ia.