vem är jag?

några ord jag skrev en natt. sanna ord om sanning? jag vet inte....

jag önskar jag vore sann. mer sann.

att jag vore mer ärlig, äkta, mot mig själv och mot andra.
mot dig.
mot mig.

för i slutändan förstör man ju bara, för alla, med alla instängda ord och känslor. de instängda känslorna som till slut exploderar, i ett förtvivlat gråthav,är allt det vi bär inom oss måste ut.

jag önskar jag vore mer sann här - i denna blogg.

i bland är jag helt och hållet sann och ärlig i min relation till Gud. säger precis som det är. gråter ut min förtvivlan, mina tårar, till honom. jag tror han ser, jag tror han hör.
jag tror han vill trösta.

men ibland behöver man den mänskliga trösten också. visst behöver du den med?
men hur ska man kunna få tröst om man inte visar när man är ledsen.
och hur ska man våga visa att man är ledsen om man då bara bemöts med kyla?

min största längtan: håll om mig när jag gåter.
min största önskan: avvisa mig inte när jag är ledsen.
iget sårar mig mer än det.

jag önskar jag vore sann. mer sann.
med mig själv, med vad jag drömmer om och längtar efter här i livet. hur jag vill leva, vad jag vill göra.
jag önskar att jag inte bara blåser med vinden, att det bara blir, att jag följer med som en fjäder och landar där jag inte alls ville landa.
jag ber till Gud att leda min väg.

jag önskar jag vore sann och stark. att jag inte bedrog mig själv, och andra med min svaghet, min litenhet, min lätthet.
jag önskar att viljan att bli omtyckt, älskad, inte vore större  självrespekten. jag är inte där. än. tror jag.

som ett litet barn vill jag bara skrika: se mig, rör mig, tyck om mig, älska mig.
jag gör vad som helst för det där, för att bli älskad.
och nånstans på vägen kanske jag tappar bort mig själv?
den jag var, den jag är, det jag vill med mitt liv.

det kanske finns massa mer att säga.
eller inget mer att säga. du läser mellan raderna.

kärlek! /ia