torsdag 17 juli 2014

Gagnef by night

nu har jag kanske bloggslarvat lite med mina dagliga inlägg om tacksamhet. men har verkligen hittat in i semesterflowet - så skönt! - och det gäller nog till viss del bloggen med.

jag har spenderat de senaste dagarna väldigt oplanerat, tagit timme för timme som det kommer, sovmorgnar, slapp lunk hemma. kan låta tråkigt innan - men ytterst skönt när man gör det. tror det kan behövas, speciellt såhär i början av semestern så att man verkligen slappnar av och förstår att man är ledig från jobb i massa dagar - ja det jag just skrivit är en stor källa till tacksamhet de senaste dagarna!

jag är tacksam för tid, att få sova ut, att slippa stressa i säng, slippa vara död av trötthet på kvällen.
idag när jag hade klocka på ring (klockan åtta, kändes som en pina, så snabbt går det att komma in i semestervanorna, haha) så insåg jag verkligen hur mycket mer avslappnat och bättre man sover när man inte har några tider att passa och kan gå upp när man vill.

jag är tacksam att Micke också varit hemma och även om vi inte varit tillsammans hela tiden utan en hel del gjort våra egna grejer så är det ändå skönt att hänga hemmikring ihop, utan massa stress och inplanerade dagar. sova ut och inte nöta på varandra bara för att man är trötta.
och tacksam för en mysig filmkväll ihop igår:)

tacksam för bra träningspass de senaste dagarna. tacksam för att vara frisk och kry och skadefri, uppskattar man extra mycket nu när man ser hur frustrerande det är för M. att vara skadad och inte kunna göra det han vill. 

imorse tog jag bussen till syrran och barnen, har varit här hela dagen och sover över och hänger med dem imorgon med. har agerat lite extra moster/barnvakt då Anna är ensam med barnen just nu. och dessa barn är ju något så oändligt stort att vara tacksam över, har jag ju nämnt i många blogginlägg på slutet men så är det ju verkligen.
den värme och lust till liv de skapar i en. den glädje Edvin sprider när han är så lättroad, glad, rolig, påhittig och allmänt urgullig. den känsla det väcker i ens bröst att hålla lille Alfred i famn. en ny människa, så liten, så oskyldig, skör och fin. (biologiska klockan som tickar.....??? haha!)

jag är också tacksam att jag kan få ställa upp och vara till lite nytta. att hjälpa andra skapar den finaste känslan i sitt eget bröst.
kul att åka bort lite också och få någon sorts semesterkänsla på så vis även om jag 'bara' råkar befinna mig i Gagnef. men det är väl inte heller fy skam, eller hur?



kärlek! /ia

1 kommentar:

Emmeli sa...

Fina Ia! Önskar Dig världens bästa semester! KRAM