i dess tider v tacksamhetsinlägg så tänker jag nu skriva något som kan verka helt tvärtom. avundsjukan på de andras liv. det är ju så lätt hänt. visst blir du avundsjuk och jämförande ibland och visst blir jag det?
man har lätt att för sin inre blick kombinera bilden av alla de människor man träffar/ser/läser om, till en enda person och den verkar ju ha ett perfekt liv.
jag ser tjejerna som är så snygga, naturligt vackra, smala, sunda, glittrande ögon, perfekta sminkningar - och blir avundsjuk.
jag vet bloggare som tar perfekta bilder, skriver intressant, roligt och välplacerat. klockrena texter och många följare - jag blir avundsjuk.
jag träffar dem som reser jorden runt och hela tiden hittar på nya äventyr, ser världen och upplever - och blir avundsjuk.
jag ser dem som just fått barn, är föräldralediga och obeskrivligt lyckliga - och blir avundsjuk.
jag ser det perfekt mysiga huset på Hemnet och blir avundsjuk på dem som kan bo så.
jag ser folk som bor på landet och odlar och planterar och grejar och blir avundsjuk på deras eko-lyckliga liv.
jag ser bröllopsbilder på lyckliga, perfekta par som passar ihop på alla tusen olika sätt och aldrig tvivlar på vad de känner - och blir avundsjuk.
jag ser bilder på supertränade människor med snygga muskler, slanka kroppar och sexpack på magen istället för fettvalkar - och blir avundsjuk.
jag läser om folk som gör karriär i någon häftig stad för någon häftig organisation som typ FN eller Rädda Barnen - och blir avundsjuk.
jag läser om människor som åker med sina familjer som missionärer utomlands och lever ett helt självuppoffrande liv för att de vill hjälpa och för att Gud kallat dem till det - och blir avundsjuk.
jag läser om tjejer som blir uppvaktade med blommor, frukostar på säng, romantiska utflykter och middagar - och blir avundsjuk.
jag ser människor som verkligen vågar stå upp för sin tro i alla möjliga sammanhang, på sociala medier, som skriver om Jesus på Facebook och Instagram - och blir avundsjuk.
människor åker på semestrar och lever vildmarksliv - jag blir avundsjuk.
det finns pojkvänner som basunerar ut på Facebook och Instagram att de älskar en och är kära, som skickar hjärtan och är pluttinuttgulliga - och jag blir avundsjuk.
jag besöker vänner som har så söta och perfekta, mysiga lägenheter eller hus - jag blir avundsjuk.
jag hör om de som orkar springa en mil med lätthet fast de inte tränat på länge - jag blir avundsjuk.
jag ser de som kan det sociala spelets regler till fullo, öppna, påhittiga, sociala, roliga och lätt bekantar sig med alla - jag blir avundsjuk.
det finns dem som har värsta stora, tighta familjen som umgås och har uppstyrda, fina högtidsfiranden tillsammans, den perfekta snygga julen liksom - och jag blir avundsjuk.
jag vet många par som tror precis samma sak, som delar tron, går till kyrkan tillsammans, ber tillsammans - jag blir avundsjuk.
jag ser de som påverkar och förändrar världen, jobbar för barn, utsatta, de som verkligen gör skillnad - jag blir avundsjuk.
det kanske räcker så, hehe. inte så fina känslor att erkänna direkt.
MEN.
vad vill jag ha sagt:
ingen har ju allt det där! fast det är lätt att tro det. och alla har något!
för den som reser runt världen och äventyrar kanske varken har småbarn eller värsta utbildningen. och den som har en bra blogg kanske inte är den mest vältränade och slankaste personen på jorden. och de som har ett snyggt hus kanske inte samtidigt har världens lyckligaste äktenskap.
men vi tror så lätt att alla andra har allt. men alla har nog något som är svårt, något som inte är perfekt, något som skaver och gnager i hjärtat.
alla önskar nog någon gång ibland att de levde någon annans liv, hade det där som någon annat har.
- ja kanske det till och med finns någon som är avundsjuk på mitt lilla enkla liv?
se till ditt liv! visst finns det massa saker som är bra? som andra går och är avundsjuka på dig för.
att du har den där utbildningen och jobbet. att du är så söt. att du får vakna upp med någon som tycker om dig. att du är så duktig på att sjunga.
se det du har. var tacksam. förverkliga det du drömmer om. lev livet. gråt när du behöver. be till Gud. älska.
man har lätt att för sin inre blick kombinera bilden av alla de människor man träffar/ser/läser om, till en enda person och den verkar ju ha ett perfekt liv.
jag ser tjejerna som är så snygga, naturligt vackra, smala, sunda, glittrande ögon, perfekta sminkningar - och blir avundsjuk.
jag vet bloggare som tar perfekta bilder, skriver intressant, roligt och välplacerat. klockrena texter och många följare - jag blir avundsjuk.
jag träffar dem som reser jorden runt och hela tiden hittar på nya äventyr, ser världen och upplever - och blir avundsjuk.
jag ser dem som just fått barn, är föräldralediga och obeskrivligt lyckliga - och blir avundsjuk.
jag ser det perfekt mysiga huset på Hemnet och blir avundsjuk på dem som kan bo så.
jag ser folk som bor på landet och odlar och planterar och grejar och blir avundsjuk på deras eko-lyckliga liv.
jag ser bröllopsbilder på lyckliga, perfekta par som passar ihop på alla tusen olika sätt och aldrig tvivlar på vad de känner - och blir avundsjuk.
jag ser bilder på supertränade människor med snygga muskler, slanka kroppar och sexpack på magen istället för fettvalkar - och blir avundsjuk.
jag läser om folk som gör karriär i någon häftig stad för någon häftig organisation som typ FN eller Rädda Barnen - och blir avundsjuk.
jag läser om människor som åker med sina familjer som missionärer utomlands och lever ett helt självuppoffrande liv för att de vill hjälpa och för att Gud kallat dem till det - och blir avundsjuk.
jag läser om tjejer som blir uppvaktade med blommor, frukostar på säng, romantiska utflykter och middagar - och blir avundsjuk.
jag ser människor som verkligen vågar stå upp för sin tro i alla möjliga sammanhang, på sociala medier, som skriver om Jesus på Facebook och Instagram - och blir avundsjuk.
människor åker på semestrar och lever vildmarksliv - jag blir avundsjuk.
det finns pojkvänner som basunerar ut på Facebook och Instagram att de älskar en och är kära, som skickar hjärtan och är pluttinuttgulliga - och jag blir avundsjuk.
jag besöker vänner som har så söta och perfekta, mysiga lägenheter eller hus - jag blir avundsjuk.
jag hör om de som orkar springa en mil med lätthet fast de inte tränat på länge - jag blir avundsjuk.
jag ser de som kan det sociala spelets regler till fullo, öppna, påhittiga, sociala, roliga och lätt bekantar sig med alla - jag blir avundsjuk.
det finns dem som har värsta stora, tighta familjen som umgås och har uppstyrda, fina högtidsfiranden tillsammans, den perfekta snygga julen liksom - och jag blir avundsjuk.
jag vet många par som tror precis samma sak, som delar tron, går till kyrkan tillsammans, ber tillsammans - jag blir avundsjuk.
jag ser de som påverkar och förändrar världen, jobbar för barn, utsatta, de som verkligen gör skillnad - jag blir avundsjuk.
det kanske räcker så, hehe. inte så fina känslor att erkänna direkt.
MEN.
vad vill jag ha sagt:
ingen har ju allt det där! fast det är lätt att tro det. och alla har något!
för den som reser runt världen och äventyrar kanske varken har småbarn eller värsta utbildningen. och den som har en bra blogg kanske inte är den mest vältränade och slankaste personen på jorden. och de som har ett snyggt hus kanske inte samtidigt har världens lyckligaste äktenskap.
men vi tror så lätt att alla andra har allt. men alla har nog något som är svårt, något som inte är perfekt, något som skaver och gnager i hjärtat.
alla önskar nog någon gång ibland att de levde någon annans liv, hade det där som någon annat har.
- ja kanske det till och med finns någon som är avundsjuk på mitt lilla enkla liv?
se till ditt liv! visst finns det massa saker som är bra? som andra går och är avundsjuka på dig för.
att du har den där utbildningen och jobbet. att du är så söt. att du får vakna upp med någon som tycker om dig. att du är så duktig på att sjunga.
se det du har. var tacksam. förverkliga det du drömmer om. lev livet. gråt när du behöver. be till Gud. älska.
kärlek! / ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar