idag är jag ledig och kör på temat lång.
långpromenad, långfrukost (löööööv it! - känslan av: ingen stress), klädkod: långkalsonger (okej, underställ då men det är ju typ samma sak, lite skönare bara)
långbak, 20min att sno ihop smeten, sen 1,5h i ugnen. smidigt!
snart kommer mamma förbi på en eftermiddagsfika och ikväll står ett svettigt spinningpass på schemat.
och jag känner mig som en hurtig hemmafru typ.
frysen börjar fyllas med diverse matlådor, jag och Micke lagade en skitgod (och stor) lasagne igår och än så länge går det ju riktigt himla fint det här med att köpa, laga och äta ordentligt. yeahay! jag har ju bestämt mig.
fint och välstädat har jag det också -igår köpte jag tulpaner till mig själv :)
jag är så duktig, hihi.
jag tror att den här lägenheten, det här boendet, livssituationen och arbetssituationen jag befinner mig i just nu har väldigt stora förutsättningar att skapa: VÄLMÅENDE. det känns tryggt och hoppfullt.
(mer om detta, om att jag tror på Guds omsorg och välsignelse, ska jag skriva mer om i ett annat inlägg)
Men en helt annan sak tänkte jag säga nu:
det kan vara bra att skriva inlägg där jag uppmanar andra till att göra 'goda saker' för då får jag en liten insikt: men jag då?
och man måste ju leva som man lär.
så när jag hade skrivit något om att skicka kort till en bortglömd mormor kom jag att tänka på: hur enkelt är det inte att slå en signal till grandma och prata lite. och hur glad skulle inte hon bli för det? änka sedan många många år, och många gamla vänner börjar gå bort.
hursomhelst: jag ringde. och farmor blev jätteglad för det. och jag blev glad för att hon blev glad. och det var så enkelt fixat. summa summarum: två nöjda och glada människor.
det är så jag tänker mig det där ringar på vattnet-spridandet av kärlek, glädje, godhet.
så, återigen utmaning: vem, gammal som ung, borde du kanske höra av dig till som skulle bli väldigt glad?
kärlek! /ia.
långpromenad, långfrukost (löööööv it! - känslan av: ingen stress), klädkod: långkalsonger (okej, underställ då men det är ju typ samma sak, lite skönare bara)
långbak, 20min att sno ihop smeten, sen 1,5h i ugnen. smidigt!
snart kommer mamma förbi på en eftermiddagsfika och ikväll står ett svettigt spinningpass på schemat.
och jag känner mig som en hurtig hemmafru typ.
frysen börjar fyllas med diverse matlådor, jag och Micke lagade en skitgod (och stor) lasagne igår och än så länge går det ju riktigt himla fint det här med att köpa, laga och äta ordentligt. yeahay! jag har ju bestämt mig.
fint och välstädat har jag det också -igår köpte jag tulpaner till mig själv :)
jag är så duktig, hihi.
jag tror att den här lägenheten, det här boendet, livssituationen och arbetssituationen jag befinner mig i just nu har väldigt stora förutsättningar att skapa: VÄLMÅENDE. det känns tryggt och hoppfullt.
(mer om detta, om att jag tror på Guds omsorg och välsignelse, ska jag skriva mer om i ett annat inlägg)
Men en helt annan sak tänkte jag säga nu:
det kan vara bra att skriva inlägg där jag uppmanar andra till att göra 'goda saker' för då får jag en liten insikt: men jag då?
och man måste ju leva som man lär.
så när jag hade skrivit något om att skicka kort till en bortglömd mormor kom jag att tänka på: hur enkelt är det inte att slå en signal till grandma och prata lite. och hur glad skulle inte hon bli för det? änka sedan många många år, och många gamla vänner börjar gå bort.
hursomhelst: jag ringde. och farmor blev jätteglad för det. och jag blev glad för att hon blev glad. och det var så enkelt fixat. summa summarum: två nöjda och glada människor.
det är så jag tänker mig det där ringar på vattnet-spridandet av kärlek, glädje, godhet.
så, återigen utmaning: vem, gammal som ung, borde du kanske höra av dig till som skulle bli väldigt glad?
 |
| en gammal bild på oss. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar