-
Jag skrev det här när.... ja, för ett tag sen.
Han och hon
Han: Jag, min, mitt.
Och hon likadant.
Och de krossades. Längs vägen. Tillsammans.
Ilskan. Vreden.
Som jag såg i ögon.
Förtränga, inte låtsas om.
För hennes skull.
Ögon som sa: Jag orkar inte längre. Jag vill inte längre.
Och jag såg. Såg allt komma.
Ett åskmoln som drog in.
Ett åskmoln i pannan.
Och vi räknande tiden.
Räknade ner.
10, 9, 8, 7…..
Och så pang!
Men: ett misstag.
6, 5,4… Igen.
Vi reder ut. Rider ut. Stormen,
3, 2, 1….
Noll.
Inget kvar. Slut, utan återvändo.
Hon är krossad.
Förkrossad.
När hon gett allt liv till någon.
Som inte ville bära det.
Inte kunde.
Som sa nej.
Som gick.
Som lämnade kvar.
Ett ensamt oroshjärta.
och förlåt, du som fattar, dig, er, det handlar om. om det blir personligt. hårt, utlämnande. men det här är min tolkning. och jag älskar dig min vän, mitt lilla oroshjärta <3. och allt blir bra tillslut!
/ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar