Jag stal av din godhet för att fylla upp mitt hål

-

”Du får inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål. ”

Men det gjorde jag. Eller har gjort, flera gånger. Fast kanske extra speciellt en gång, en person. Förlåt.
Förlåt at jag gjorde så att du trodde det var kärlek.

För att slippa vara ensam. För att ha en bästa vän. För att ha en famn. För att ha någon som såg mig, såg mig allra mest. För att ha en personlig terapeut. För att ha någon att göra roliga saker med. För att få prata ut. För att älta, komma över saker, läka. För att få beröring. För att ha en romantisk vardag. För att slippa åka hem. För att uppleva nya saker. För att få bekräftelse. För att uppleva tvåsamhet. För att fylla upp det där svarta hålet. För att få trygghet. För att få höra att jag är bra och duger som jag är.

Men det borde inte varit din uppgift.

För innertst inne visste jag nog hela tiden, att äkta kärlek – det var det inte (även om det var äkta känslor!).
Ett fult spel. Väldigt fult. Men jag uppskattade varje liten stund med dig, varenda minut.
För du läkte mig och jag älskar dig djupt och fortfarande och hoppas få vara din vän livet ut.


Kanske kryptik. Kanske uppenbart för vissa. Kanske sånt där man inte borde skriva på en blogg. Men jag är jag och jag är som jag är. Ganska öppenhjärtad, men ganska feg.

/ia