-
på höga höjder. typ i maj - 09 kanske??
Jag lägger upp den här bilden för att bevisa/påminna mig själv och alla andra (som kanske själv har /har haft samma problem eller inte alls har det) att ätstörningar är en sjukdom som sitter i huvudet (och kanske hjärtat) men definintvt inte i kroppen. Alltså är det tankarna, hjärnan, hjärtat, själen och välmåendet man måste jobba med. Inte kroppen!
Jag minns så väl hur den där tjejen på bilden just den dagen stundvis mådde väldigt dåligt, som nästan alla andra dagar, pågrund av att hon var så tjock, ful, äcklig, åt alldeles för mycket, var rädd för att bli tjock, rädd att gå upp i vikt, rädd för fett, rädd för socker.
Den där "tjocka" tjejen ser jag ju idag inte alls var tjock. Snarare (för?) smal. Platt.
Hon är större nu. Men framförallt, det viktigaste; Hon mår bättre nu. Och det är underbart, härligt, häftigt.
Häftigt att känna livsglädje. Ha energi. Orka vara glad och glädjas med andra. Ha kraft över till tankar på annat än mat (hur man med minimal kalorimängd kunde mätta maximalt - det är jobbigt att vara hungrig!). Ha fokus på annat än sin kropp. Träna för att det är fantastiskt skönt och kul, inte för att det är ett tvång för att förtjäna att äta. Ha självförtroende, självkänslaoch veta att värdet sitter i annat än antal kilo på vågen. Vilja leva.
Helt fantastiskt awesome.
Nej, det är inte så att jag aldrig mer kommer ha ångest inför mat, socker, träning, vikt osv. Säkerligen alldeles snart igen. MEN varje gång man smakar på hur det känns att vara fri, desto mer motiverad blir man att kämpa. Till total frihet.
och sist: jag måste, återigen, säga det jag inte kan låta bli att säga, det jag alltid säger, alltid känner;
Tack Jesus för mitt nya liv.
Kärlek!
/ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar